En blixtinsats väckte hennes hjärta till liv
Hjärtat stannade. Men livet gick vidare för Lena Selberg Zolland i Sörbyn.- Jag tackar alla som räddade mitt liv och är så glad att jag lever.
Teckningar från elever och barnbarn.
Foto: Bengt-Åke Persson
En skolelev behövde köras till vårdcentralen i Boden efter att ha ramlat nedför trappan och svimmat.
- Jag åkte iväg med eleven, men sedan tog bilresan tvärstopp och allting är svart.
Monica Aidanpää, som driver en affär i Gunnarsbyn, upptäckte den livlösa Lena Selberg Zollander i bilen och larmade 112. Hon stoppade också Emma Selberg.
Ingen puls
- Min granne pratade i mobiltelefonen och viftade in mig för att hjälpa till. Jag gick fram till Lena, klappade henne på kinden men fick ingen reaktion, säger Emma Selberg.
- Eleven fick sätta sig i min bil och sedan hjälptes vi åt att lyfta ut Lena ur bilen. Jag tänkte först att det redan var för sent för det fanns ingen puls, men gick vidare med hjärt- och lungräddning som vi lärt oss i skolan. Vid ett tillfälle kände jag att hon tittade på mig och andades till, säger Emma Selberg.
SOS-Alarm handledde henne under hjärt-och lungräddningen och kallade på Gunnarsbyns räddningsvärn, bland annat Gunnarsbyns präst Mogens Amstrup-Jacobsen och flera brandmän.
13 minuter efter SOS-larmet sattes Lenas hjärta gång med en hjärtstarter.
Efter tio minuter började hon andas. Sedan höll brandmännen henne vid liv tills ambulansen med medicinsk personal tog över en halvtimme senare.
- Om jag fått en hjärtinfarkt i hemmet så hade man inte kallat ut räddningsvärnet. Hade jag inte fått akuthjälp, hade jag inte varit vid liv i dag. Fantastiskt modigt av Emma.Jag har inte hunnit träffa henne och tacka utan får göra det när hon besöker Sörbyn igen, säger Lena Selberg Zolland.
- Jag kände mig mest skakig efteråt när jag kunde samla mina tankar. Det var jätteskönt att höra att hon klarade sig, säger Emma Selberg.
Sprängning
Lena Selberg Zolland fördes med ambulans till Sunderby sjukhus där hon intensivvårdades med nedkylning, operation med sprängning av igentäppta kranskärl och annat som gjorde att blodet i hjärtat kunde flyta fritt igen.
- Jag såg rent gräslig ut i början. Man blir så uppblåst och ser ut som en sumobrottare. Jag skrevs ut efter två veckor och går i dag på hjärtrehabilitering, säger hon.
Hennes glada humör har gjort att hon stått ut trots att hon tappade orken och inte ens kunde ta sig uppför backen utanför huset. Lena hade sådan värk i julas att hon sökte läkare.
- Jag har haft ett tryck över bröstet en tid men EKG-arbetsprovet visade inget fel. Jag kunde inte lägga mig, så jag har bastat mycket och då har jag väl fått fart på blodkärlen, säger Lena Selberg Zolland, och skrattar.
Ångetsladdat
Hon vill inte kritisera sjukvården, men säger att det måste finnas bättre instrument för att undersöka kvinnliga hjärtan.
- Nu verkar ju undersökningen bara upptäcka mäns igentäppta hjärtkärl. Jag uppgavs ju ha normal arbetskapacitet på hjärtat och då kanske inte metoden är så lämplig på kvinnor.
10 000 fall drabbas av samma hjärtstopp som Lena Selberg Zolland och 300 klarar sig. Det hänger på de första minuterna för att hjärnan ska få syre.
- Läkaren och min familj, man och tre döttrar, var orolig innan jag väcktes upp. Det var många ångestladdade dygn. Familjen har funnits vid min sida hela tiden och stöttat mig.
- Det är klart att jag fått mig en tankeställare vad som ger lycka i livet. Jag är tacksam för att jag fortfarande är kvar här, säger Lena Selberg Zolland.
Hon har också skickat in en dagens ros till NSD där hon tackat alla som gjort ett så enastående arbete för att väcka henne till liv igen.
- Många har hört av sig. Vänner, arbetskamrater och folk som jag knappt känner med blommor och kramar. Vilken godhet det finns i människor. Min svägerska menade att så nära döden som jag var berör människor. Men jag var ju död, i princip, säger Lena Selberg Zolland.
Sedan skrattar hon igen. Det gör Lena även när hon stolt visar barnbarnet Levis fina teckning som värmer mormorshjärtat.
- Levi ritade bomber och granater så jag frågade varför. Han sade det kändes som krig när mormor blev sjuk.
- I dag mår jag bra. Man kan ju inte sluta leva för att man dör en gång, säger Lena Selberg Zolland.
Så jobbar vi med nyheter