Striden var vunnen och sjukhuset på plats

Det är ingen liten utbyggnad det handlar om. Lokalytan ska utökas med 20 procent och det kommer att märkas på den byggnad som av en journalist en gång liknades vid en Finlandsfärja som kört upp på land.
Men även om utbyggnaden blir ansenlig, så lär det inte leda till en femtedel av den strid som stod när sjukhuset kom till för tio år sedan.
Den kostade socialdemokraterna dominansen de haft i landstingspolitiken under hela efterkrigstiden.
Den födde också ett helt nytt politiskt parti som fick en fjärdedel av norrbottningarnas röster.
Den stora sjukhusstriden har skildrats av Lars Carlsson och Håkan Myrlund i en analys ”Sjukhuset mitt emellan”, en torr akademisk rapport som skulle ge stoff till en politisk thriller.
Luleå mot BodenI striden om det nya sjukhuset stod Luleå mot Boden och övriga länet och den började egentligen långt tillbaka i tiden.
Redan 1957 talades det i en sjukvårdsplan om ett tänkbart länssjukhus i Luleå. 1974 föreslog en utredning ett nytt sjukhus i, jo just det, Sunderbyn.
Då började städernas kamp.
Luleå ville ha sjukhuset i Gammelstad, Rutvik eller Porsön. Boden ville bygga det i Sävast eller bygga om det gamla Garnisonssjukhuset.
19 år senare avgjordes sjukhuset placering när Anders Sundström (S) under partiets distriktskongress förde fram Sunderbyn som kompromissen när bara två alternativ fanns kvar: Porsön och en ombyggnad av Bodens sjukhus.

Splittringen fullständig
När beslutet om lokaliseringen kort därefter fattades av landstingsfullmäktige i Överkalix var den politiska splittringen fullständig. Det var bara ledamöterna i Centerpartiet och Kristdemokraterna som följde partilinjerna.
Röstsiffrorna blev 39 för Sunderbyn och 32 för Boden.
Något folkligt stöd fanns inte för beslutet. Olika opinionsmätningar visade att norrbottningarna inte ville bygga nytt och länet utanför Luleå ville absolut inte bygga ett nytt sjukhus i Luleå.
Folkets dom kom året efter. Vid valet till landstingsfullmäktige förlorade socialdemokraterna den dominans det haft alltsedan andra världskriget.
En fjärdedel av norrbottningarna lade sin röst på ett nytt lokalt missnöjesparti med namnet Norrbottens sjukvårdsparti, som hade sitt säte i Boden och ett mycket svagt stöd i Luleå.
Nykomlingarna krävde omgående en folkomröstning om lokaliseringen av sjukhuset, men lyckades inte få någon majoritet för kravet.
Så på ängsmarken i Sunderbyn kunde spaden sättas i jorden, som visade sig vara svartmocka.
Blev platschefAnna-Greta Öberg var utvecklingschef på landstinget och med redan när det nya sjukhuset började planeras. Hon hade tagit fram visioner och behovsanalyser.
När bygget stod klart blev Anna-Greta Öberg platschef, en befattning som hon nu lämnar när sjukhuset tioårsjubilerar.
–Det har varit fantastiska år att få vara med om att planera, bygga och ta i drift ett nytt sjukhus. Ekonomiskt gick det ju också bra. Det blev 20 miljoner över av de budgeterade byggpengarna, säger hon bland flyttkartongerna i tjänsterummet.
Modernast i EuropaDet började som Europas modernaste sjukhus när drottning Silvia klippte det blågula bandet den 1 september 1999.
–Vi ligger i framkanten men det är många andra som nu hunnit ikapp oss, säger Anna-Greta Öberg om utvecklingen under de tio åren.
Var det då en bra kompromiss att bygga sjukhuset halvvägs till Boden? Anna-Greta Öberg är försiktig när hon svarar.
–Det är svårt att säga om det hade varit bättre om sjukhuset byggts på Porsön. Nackdelen nu är att så många måste resa till jobbet även om vi har bra bussförbindelser.
Sedan sjukhuset byggdes har vårdhögskolan flyttat från Boden till Porsön och om två år utlokaliseras en del av läkarutbildningen från Umeå till Sunderby sjukhus.
–Redan nu har vi 100-150 studenter här från Luleå tekniska universitet. Sedan får vi 60 läkarstudenter också och alla dessa bor och utnyttjar det som finns på campus på Porsön.
Hur gick det då att sammanföra de två olika sjukhuskulturerna, som beskrevs så olika?
–Vi fick använda en del av de 20 miljoner kronor som blev över av byggkostnaden för att diskutera ihop oss. Jag tycker att det har gått bra. Själv hade jag erfarenheter från sjukhus i Stockholm och Umeå och hade inte jobbat i de gamla sjukhusen i Boden och Luleå.
Vad har då blivit bäst i Sunderby sjukhus på de tio åren?
–Vi har en fantastiskt duktig personal och ett bra patientomhändertagande.
Och sämst?
–Att vi är så trångbodda. Det här sjukhuset blev helt enkelt för litet.
Fler patienterAtt det blivit trångt beror på att patienttillströmningen ökat. I Sunderbyn föds nu alla barn från kusten och södra delen av inlandet. En del av vården som köptes i universitetssjukhuset i Umeå har tagits hem. Dessutom har medelåldern på medborgarna i upptagningsområdet ökat.
–Och till det kommer att allt fler väljer att komma hit till Sunderbyn för vård när vi nu har det fria vårdvalet. Av det har det också blivit fler patienter.
Så norrbottningarna som valde bort sjukhuset i Sunderbyn väljer nu att vårdas där. Anna-Greta Öberg får ibland brev från patienter som visar tacksamhet för den vård de fått.
–Efter Nato-övningen Loyal Arrow fick jag ett brev från en brittisk soldat som sökte vård här. Han skrev och tackade för den professionella vården och omhändertagandet. Han tyckte också att vårdpersonalen var så duktig i engelska.
Såren har läkt
Efter de tio åren har också en del av de politiska såren efter sjukhusstriden läkt. Socialdemokraterna har återtagit förlorade röster, men är beroende av vänsterpartiet och miljöpartiet för att skapa en majoritet.
Sjukvårdspartiet har krympt, men är etablerat som näst största parti i landstingsfullmäktige.
Striden mellan Luleå och Boden har bytts i kommunalt samarbete och luleborna har till och med röstat in förre kommundirektören i Boden som sjukvårdspartist i kommunfullmäktige.
Och sägnerna om pålar, grävmaskiner, lastbilar och byggnadsarbetare som försvann i den bottenlösa svartmockeleran under sjukhusbyggandet på ängarna i Södra Sunderbyn vandrar inte längre.