I skydd av växtligheten stannar älgarna upp när Peter Fredriksson och Sarvva passerar förbi med bilen.
På väg in i jaktmarkerna där Smedsbyns viltvårdsområde jagar ser man en älg som står en bit ifrån vägen. 63-årige Peter Fredriksson i Smedsbyn har jagat älg i byn i hela sitt liv och han konstaterar att det är två djur. I skydd av skogen stannar älgarna upp och ser nyfiket på bilen och det hinns med några snabba fotografier innan de mäktiga djuren vandrar vidare in i skogarna.
– Det där var två unga hondjur. Kanske in tvåårsåldern, säger Peter Fredriksson på sitt lugna sätt.
Han har upplevt hur människor i grannbyarna har träffats, pratats och umgåtts. Fram till att det har kommit till älgjakten – för då har mycket av kommunikationen brutits.
– Då har det varit ett förfärligt hysch-hysch. Ungefär som att vi är två konkurrenter som inte vill avslöja något, säger han.
Det här är långt ifrån ovanligt och Andreas Nordlund i grannbyn Vibbyn är engagerad i Svenska jägareförbundet och på hans initiativ har jägarna och jaktlagen träffats vid några tillfällen det senaste året.
– Tänk att det måste till en yngling för att vi ska börja att prata med varandra. Det är otroligt bra gjort av ”Ante” (Andreas Nordlund). Jag tror verkligen att det här är rätt väg att gå om vi ska få till en bra förvaltning av älgstammen. Det är ju samma djur som vi jagar på, säger Peter Fredriksson.
Femåriga jämthundstiken Sarvva stannar upp och vädrar. Både hon och husse ser fram emot höstarna i älgskogen.
Nu eftersträvar man en samsyn vilket har lett till möten där man diskuterar igenom vad som är viktigt. Samtalen har bland annat kretsat runt vilka och hur många djur som ska skjutas. Där har man bland annat poängterat vikten av att spara produktiva kor och riktigt stora tjurar, så kallade kapitaltjurar med fler än tio taggar i hornet. Allt för att trygga en bra reproduktion.
– Det här handlar ju om att skapa bra förutsättningar för att få behålla älgstammen. Och att vi alla försöker att dra åt samma håll för vi jagar ju på samma djur, säger Fredriksson.
Bara i Smedsbyn finns vanligtvis 40 personer som är med i byns älgjaktlag men i år var det bara 29 stycken. Precis som alla jaktlag i landet får man inför jakten en tilldelning hur många djur som man maximalt får skjuta fördelat på antalet vuxna och antalet kalvar. I år blev tilldelningen elva vuxna och tolv kalvar.
– Tilldelningen har visserligen minskat. Men som i fjol sköt vi ändå inte full tilldelning. Vi tittar vad som finns i skogen och gör sedan en egen löpande bedömning vad som är hållbart och försvarbart. Sedan håller vi oss till det och så har vi gjort i många år, säger han.
Jägareförbundet har också tagit fram ett underlag som har legat till grund för diskussionen på träffarna.
På det första mötet som hölls för ett drygt år sedan kom ett 60-tal jägare. I år kom något färre när man kallade till jaktmöte i Smedsgården.
Vad är det ni rent konkret har enats runt?
– Det är inget bestämmande möte utan vart och ett jaktlag måste tänka till runt materialet som Jägareförbundet har kommit ut med. Att till exempel öka avskjutningen av kalv i förhållande till vuxna djur, allt för att få upp medelåldern på älgstammen. Vi har rent generellt för unga djur. Det här måste balanseras på ett klokt sätt.
Vilka regler har ni satt upp i ert lag?
– Vi har sagt max 40 procent hondjur. Och restriktivitet på att skjuta produktiva kor.
Varför värnar ni om de äldre hondjuren?
– Det tar ganska många år innan en ko börjar att producera två kalvar. Det kan gå upp till, fem eller sex års ålder. Och kanske tre år innan de får en kalv. Så då kan man bara inte skjuta ner de djuren för då har vi snart inte någon älg.
Och handjuren?
– När det gäller tjurar säger vi att vi ska inte fälla tjurar med mer än tio taggar i kronan. I alla fall inte före brunsten. Allt för att få en bra kvalitet vad gäller fortplantning.
Älgjaktlagen runt Smedsbyn har sedan ett drygt år tillbaka börjat att träffas för att få till stånd en någorlunda gemensam linje vad gäller avskjutningen av älg.
Hur har de här riktlinjerna fungerat så här långt?
– Grannlaget i Vibbyn har skjutit fullt men de har inte fällt vare sig någon kapitaltjur eller någon produktiv ko.
Vad säger du när du får höra det?
– Jag tycker att det är så skönt. Förut har det här varit hemligt, det har det varit med Vibbyn också.
Men så är det inte nu?
– Nej. Och allt tack vare en sådan enkel sak som de här mötena. Det har lett till att vi gammelgubbar har börjat att prata med varandra. Det är ju det som är det viktiga. Att öppna upp och titta fram för att se hur man löser det också på längre sikt. För det här löser man inte bara på en jakt.
Vad betyder älgjakten för dig?
– Jag har ju haft älghundar i 30 år. Det är mitt stora intresse. Jag hoppas att vi får behålla en livskraftig älgstam så att fler får uppleva det här i kommande generationer.