"Jag hoppade av bandet"

The Bear Quartet förknippas ofta med Luleå, trots att endast en av fem bandmedlemmar numera bor här - låtskrivaren och textförfattaren Mattias Alkberg.
NSD träffade honom för ett samtal om fenomenet The Bear Quartet och det högst aktuella skivsläppet.
- Vi är sjukt nöjda med Monty Python. Skapandet har tagit mycket längre tid än det brukar och det färdiga resultatet känns väldigt ambitiöst. Om det finns någon röd tråd från förra skivan är svårt att svara på, men eftersom låtskrivandet fortsatte direkt efter 89 antar jag att en del har fått följa med, säger Mattias Alkberg.
Skulle du säga att skivan handlar om något särskilt?
- Om hur jag och Peter Nuottaniemi (bandets andre textförfattare, reds anm) har förändrats som människor under de senaste 20 åren. Vi bestämmer inga teman innan vi börjar skriva, men någon slags linje skapas av sig själv. När jag skriver på engelska brukar jag skriva om större tankar och idéer snarare än personliga saker, det känns så fånigt annars. Mina engelska texter är mindre utelämnande än mina svenska.
Vad händer efter lanseringen av skivan, har ni några planer för hösten?
- Några planer har vi inte. Själv skulle jag gärna göra spelningar men alla i bandet känner inte likadant. Så fort någon känner sig obekväm med något, skiter vi i det. Tankar har funnits på mer musik, men det hänger i luften. Allt runt BQ hänger numera fritt i luften, känns det som. Vi hade planer innan vi blev osams. Jag vet dock inte om man kan säga att vi är osams just nu, det är bara det att vi inte fixat att ta kontakt med varandra igen.
Vad var det som gick snett?
- Jag hoppade av bandet efter en jättebra spelning på Storsjöyran i somras. Det är första gången det har hänt. Det var väl jag som började gräla, och det handlade inte om något särskilt. Det var bara massor som kom upp till ytan som jag har gått och tänkt på under hela vintern och våren och sommaren. Det är svårt att prata allmängiltigt, nu när jag inte har kontakt med de andra. Det är ingen såpa det här, hur vi har det inbördes i bandet är inte allmän egendom. Skivan är dock allmän egendom, så klart. Samtidigt kan jag inte ljuga, sanningen är att jag inte alls vet om det kommer fler skivor efter den här.
Tog en paus i tre år
Att bandet inte alltid kommer överens är ingen nyhet. Efter det experimentella albumet Eternity now, som släpptes 2005, tålde bandmedlemmarna inte varandra och la av på obestämd tid. Eftersom de innan hade lyckats ge ut nästan en skiva per år sedan 1992, spekulerades det vilt om den slutgiltiga splittringen.
Pausen varade i tre år och 89 sågs mer eller mindre som en comeback. Att de hängt ihop i över 20 år är trots allt enastående.
Tror du att ni på något vis har växt ifrån varandra?
- Nej. I grunden har samma orsaker funnits i alla tider. Det finns flera starka viljor i vårt band, olika personligheter som inte alltid fungerar ihop. De flesta i bandet har passerat 40 år, och nu när vi är inne på andra halvan av livet är det svårt att ändra på våra starka åsikter. Man behöver inte längre tåla saker på samma sätt, eftersom man har så mycket annat i ryggen. Om något inte funkar, har man alltid något annat att syssla med i stället.
- Det blir svårare att förstå människor eftersom man inte längre behöver, hur konstigt det än låter. Jag har mina barn och mina andra band, och jag vet att samma sak gäller de andra i The Bear Quartet. Det vore tråkigt om det inte skulle funka, vi gör ju så fruktansvärt bra musik ihop. Alla gör vi bra musik på olika håll ändå, men det här kan vi inte göra utan varandra.
Gäller avhoppet än, skulle det kunna vara definitivt?
- Jag ändrade mig faktiskt. Jag har inte blivit indragen i bandet på riktigt igen, men jag har trots allt ändrat mig efter ett antal mail fram och tillbaka. Finns bandet så vill jag gärna vara med. Det finns hopp, men vad som blir nästa steg återstår att se.