Skaulo - byn som Vattenfall glömde

Bäcken som delar Skaulo i en övre och nedre del utgör också gränsen mellan de som har stabil el i sina fastigheter och de som får stå ut med att den försvinner titt som tätt och utan förvarning. Oftast går flera timmar utan att de ens får veta orsaken eller hur länge den blir borta.
- Så här har det varit i säkert 50 år vintertid. Vad man än ska göra får man ha i beräkning att elen plötsligt kan försvinna. Matlagningen blir som den blir och den här tiden är julbaket i fara, säger Helge Männikö och visar in i köket där hustrun Hjördis är i färd med att kavla ut brödkakor.
- Jag väntar med spänning på om jag ska hinna grädda alla, säger hon.
Stearinljus i beredskap
I kylskåpet har paret livsviktiga mediciner som måste förvaras kallt för att inte förstöras och skulle det hända dem något är det inte säkert att de tar sig från byn. När strömmen går slår ju motorvärmaren av och kanske får de inte igång bilen om det är kallt.
- Och vattnet går ju på el så det blir även problem med toaletten, tvätt, disk och annat, säger Helge Männikö.
Paret Männikö har stearinljusen i beredskap och ved till gjutjärnskaminen som i alla fall håller uppe värmen.
- Här har jag laddat upp med läsning och hustrun med korsord, även om det är svårt att sitta stilla när det blir mörkt i huset. Det blir mest att man vandrar fram och tillbaka, säger Helge Männikö och sätter sig i fåtöljen framför den sprakande kaminelden.
Ringt otaliga samtal
Han har ringt otaliga samtal till Vattenfall utan att det blivit bättring.
- En av deras entreprenörer pratade om att det ska grävas ned kabel men på sikt och den sikten är väl på flera år gissar jag. Samma entreprenör frågade mig varför jag inte skaffar ett eget elverk för att säkra strömmen. Jag trodde inte mina öron. Vi betalar cirka 40 000 för elen varje år, då borde det vara lite service.
I Moskojärvi, strax söder om Skaulo, kämpar 90-årige Allan Eriksson på i strömlösa stunder.
- Jag brukar laga mat på en gasoltub på köksgolvet och försöka hålla åtminstone lite värme med en gasolkamin jag har i pannrummet. Men går det ner mot 20 minusgrader så hjälper inte den. Det bästa jag har mot mörkret är pannlampan. Den lyser upp åt det håll man tittar, säger han och fortsätter:
"Det var tungt"
- Det är jobbigt att bli utan el men det svåraste är nog att också vattnet försvinner. Sist gick jag med rullatorn till bron 400 meter bort och hinkade upp vatten ur bäcken. Det var tungt, säger han.

Skaulo - byn som Vattenfall glömde

Julbaket är i fara hos paret Männikös och 90-årige Allan Eriksson måste ta sig till bäcken med rullatorn för att hämta vatten i en hink.Elströmmens vara eller inte vara i hemmen är en osäkerhet som för dem blivit vardag.