Klockan är en minut i två. Vid ett bord sitter ett par lunchgäster och äter på sin varma macka med sallad.
– Det brukar bli lite lugnare nu vid den här tiden, säger Bart De Roey.
Hans bistro har nu varit öppen i tre dagar och den nyblivna restaurangägaren har ett par hektiska dygn bakom sig.
Frågan är bara om de hektiska dygnen med nyöppningen har varit mer jobb än de långa dagar som använts för att renovera och bygga om byggnaden, som tidigare fungerat som byns busstation och bilverkstad.
– Bordet som vi sitter vid var en del av väntrummet tidigare och det fanns också en kiosk här, säger Bart De Roey.
Arbetet med att totalrenovera byggnaden, som inte använts på närmare 20 år, har tagit fyra års tid. Hur många timmar som Bart De Roey lagt på åt att riva vägg, lägga isolering och spika plank vill ha inte ens börja räkna.
– Det är egentligen bara det som måste göras av professionella som jag har låtit någon annan att göra. Det fanns ingen annan möjlighet, för det var alldeles för dyrt att ta in en firma att göra det. Sspeciellt med tanke på att de lägger på extra kostnader för jobben häruppe, säger han.
Han syftar på det som kommit att kallas för "Kirunafaktorn". En faktor som gör att jobb som är lokaliserade i Malmfälten blir 20 procent dyrare än liknande jobb vid kusten.
– Det fanns inte på kartan att jag skulle få ett banklån. Jag var i kontakt med två banker i Gällivare när jag startade och jag hade som utgångspunkt att låna en miljon till bistron, men det var blankt nej. Jag gick så lågt som att fråga om 100 000 kronor men det var fortfarande nej. Men jag äger sedan tidigare ett turistföretag med god omsättning, berättar han.
Turistföretaget som Bart De Roey driver hyr ut hus till turister, hus som han renoverat från grunden. Det började med ett hus, nu är det fem. Så det där med att renovera och återställa hus är något belgaren kan.
En sak han inte hade prövat på innan var när han för 17 år sedan valde att söka sig till grannbyn Moskojärvi där han jobbade som hundspannsguide en säsong. Ett jobb som var tänkt som en rolig grej att unna sig innan starten på den riktiga karriären.
– Men jag blev kvar. Jag trivdes här och såg framför mig att det var här mina barn skulle bo och leka, inte i en stor stad. Nu har det ju inte blivit några barn eller någon frun än men, säger han.
Planen var att fortsätta på den utstakade vägen och få användning av sin utbildning som bryggmästare, något som han snart ser ut att kunna uppfylla här i Skaulo, och inte i hemstaden Antwerpen.
– Det finns två saker jag alltid har drömt om, det är att äga en egen restaurang och att driva ett bryggeri. Nu har jag förverkligat en och förhoppningen är att jag kan börja brygga öl snart och kunna servera min egen öl här.
Enligt Bart De Roey kommer den öl som ska kunna inmundigas i bistron vara likt de våfflor som serveras här – av belgisk stil.
– Det kommer såklart att behöva finnas en pilsner och även en IPA, för det är det som efterfrågas idag. Det blir spännande att få göra dem på belgiskt vis. Men mer säger jag inte, jag vill ju inte att någon ska stjäla mitt recept, skrattar Bart och jobbar vidare.