Uppe på en kulle, där grusvägen tar slut, lyfter två hästar blicken mot besökarna, innan de fortsätter att beta i hagen. Hästar har alltid varit Helenes stora intresse och förutom de nordsvenska arbetshästarna Märta och Vanja huserar också lilla shetlandsponnyn Gloria på gården. Hon strövar runt fritt, till besökarnas glädje.
– Vi har höns och kaniner och jag skulle gärna ha både grisar och getter, men där sätter Tobbe stopp, skrattar Helene och Tobbe nickar.
Det är Helene som är idésprutan och drivkraften, Tobbe är doern – och ibland den som bromsar.
– Men vi jobbar väldigt bra ihop, säger han.
De är områdeschefen/massören och utbildningskonsulten som flyttade på landet och bestämde sig för att bjuda in hela världen till sin gård. Men det var verkligen inget de hade planerat när de flyttade till Sjulsmark.
De hade blivit ett par bara två år tidigare. Tobbe hade sålt sitt hus i byn och flyttat hem till Helene i hennes parhus på Hertsön.
De hade bra jobb, ett trevligt hem, ett bra liv och inga planer på något annat. Men en dag skickade Tobbe en mäklarlänk till Helene.
– En av de gamla, fina gårdarna i Sjulsmark var till salu. Det händer inte ofta. Sådana här gårdar går oftast går i arv inom släkten, säger Tobbe.
Även om hans första reaktion var ”Nej, men jag har ju precis lämnat Sjulsmark!” och de hemmavarande barnen utropade ”Nej, vi vägrar flytta ut på landet!” så blev det kärlek vid första ögonkastet för Helene och Tobbe Forsberg.
– Vi åkte och tittade på gården och jag som är gammal hästtjej såg möjligheten att skaffa hästar igen. Det fanns ju en stor ladugård!
Tobbe, som tidigare bott i byn i flera år, kände säljarna sen förut. Det visade sig vara en fördel.
– Vi fick köpa gården utan budgivning, något vi var mycket tacksamma för.
När paret fixat egna boenden i Luleå åt sina respektive halvvuxna barn gick deras eget flyttlass hem till byn, och Helene fyllde den gamla ladugården med egna och andras hästar.
Berättelsen kunde ha slutat där. Om det inte varit för att Helene och Tobbe några år senare åkte på semester till Gotland.
– Där finns så många fina gårdsställen med restauranger och caféer, något vi saknade i Norrbotten. Jag sa till Tobbe att vi borde öppna sommarcafé bara sådär lite på kul. Då skulle fler få ta del av den fina Jössgården. Vi kunde bygga om ladugården!
När näringslivsrådgivaren tyckte att de skulle satsa lite större på en gång så bestämde sig paret för att tuta och köra. Ladugården blev en restaurang- och konferensbyggnad med alkoholtillstånd och hela köret.
– Jössgården blev ett så populärt besöksmål att verksamheten bara växte. Men vi behöll våra jobb och säsongsanställde bybor. När jag blev uppsagd i augusti bestämde vi oss för att utveckla verksamheten lite till. Vi byggde om övervåningen i vår Norrbottensgård, säger Helene och berättar att den nu rymmer två hotellrum och spaavdelning. Själva bor de på entréplan.
Tobbe sa också upp sig från sitt jobb och efter en hektisk jultid laddade paret om för att ta emot alla utländska besökare, som hade aviserat sin ankomst.
– Sedan kom coronapandemin. Det var kanske inte världens bästa tajming, säger Helene, som nu hoppas på svenska gäster.
Själva har de aldrig ångrat varken flytt eller företag och nu uppskattar även barn och barnbarn att ta del av djur, natur, spabad och umgänge med familjen i lantlig miljö.