När vi hälsar på i Sjulnäs utanför Piteå har det gått sex månader sedan olyckan. Elvis hälsar med kraftigt handslag. Han är stark i högerhanden och har börjat kunna använda mobiltelefon och surfplatta. Han orkar också retas och skoja med sin mamma.
Han vill visa dagboken från veckorna på intensiven i Umeå. Personalen har skrivit och tagit bilder på Elvis där han ligger i sjukhussängen med slangar och sladdar kopplade.
– Det är en bra hjälp för honom för att förstå det som hänt, säger hans mamma Marianne Metsävainio.
Den 19 september förra året hade Elvis varit i skolan och skulle cykla hem till en kompis. Vid 15.30 tiden på eftermiddagen hörde några bybor en underlig smäll och förstod att något hänt. De fick syn på en bil som hade kraschat in i en trafikstolpe. Föraren hade kommit över på fel sida och träffat Elvis. På bilens vindruta syntes en grop där smällen mot hans huvud tagit.
Beslutet att skicka en ambulanshelikopter kom blixtsnabbt och efter tio minuter landade den. Ombord fanns en narkosläkare som direkt sövde ner Elvis. Han kom snabbt under bästa tänkbara vård.
– Det man tackar gudarna för i dag är att det gick så fort, säger Marianne Metsävainio.
Olycksdagen glömmer hon aldrig. Hon befann sig på jobbet på XL-Bygg i Luleå när telefonen ringde.
– Vilken chock, jag föll som en fura. Det är ju samtalet ingen vill ha. Om det gäller en äldre person så är man ju mera beredd. Men när det är ens barn…
Elvis var då redan på väg till Umeå. Marianne och hennes sambo gav sig iväg med bil. Ovissheten var total under några timmar.
Skallskadan gjorde att trycket i huvudet ökade. Åtta blödningar konstaterades. Först efter tre veckor hade läget stabiliserats så pass att Elvis kunde väckas ur narkosen.
– Vi tänkte väl att så fort de tar bort respiratorslangen så kommer han att börja prata och gå, säger Marianne.
Då började en ny sorts ovisshet. Elvis var tyst och ville mest sova. Läkarna gjorde klart att det kommer att ta lång tid att komma tillbaka.
– De sa också att han kanske inte blir den han har varit. De är ärliga i Umeå och då fick man fundera på de grejerna.
Efter tre veckor i Umeå blev det fyra månader på Sunderby sjukhus. Tecken på framsteg saknades inte. Elvis började kunna äta själv och behövde inte längre sondmatas. Han kunde göra tummen upp eller tummen ned för att visa att han förstod.
I mitten på januari kom så vändningen som gett ny kraft att kämpa vidare: Elvis började prata.
– Då kände man igen honom och förstod att han är den Elvis han var före olyckan. Det går inte fort när han pratar och han har svårigheter. Men han är med, han är där. Det har gjort att stenen har fallit, säger Marianne.
Nu har Elvis flyttat hem igen. Han bor varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa. Som anhöriga är de anställda som personliga assistenter på halvtid. Marianne ska så småningom börja leta jobb eftersom hon blev arbetslös en tid efter olyckan.
Kvinnan som körde på Elvis dömdes i tingsrätten till dagsböter på totalt 15 000 kronor för vållande till kroppsskada. Hon kunde inte förklara varför hon kommit över på fel sida av vägen utan uppgav att hon inte hade något minne av själva olyckan.
– Vi har aldrig pratat med henne. Hon har aldrig skickat något eller sagt förlåt. Jag har bara sett henne på rättegången. Hon var chockad naturligtvis.
Via målsägarbiträdet hade Elvis begärt skadestånd på 75 000 kronor, vilket avslogs. Men framför allt är Marianne Metsävainio besviken på att förklaringen uteblev.
– Det som har hänt har ju hänt, men man vill veta varför. Det gnager när man inte får svar och det kommer det säkert att göra för Elvis när han blir äldre.
Kampen fortsätter för Elvis och hans familj. De vet att vägen är lång och att det krävs tålamod och envishet.
– Han kommer att kunna gå, men vi vet inte när. Just nu tar vi bara en dag i taget.
Det dröjer ännu innan han kan börja skolan. Förhoppningen är att snart få ett par dagars hemundervisning för att inte komma efter för mycket.
Elvis älskar fotboll, innebandy och skidåkning. Det är frustrerande att inte kunna göra det han gjorde tidigare, men drömmen om att bli fotbollsproffs har han kvar. Det är ingen tvekan om vilket lag han gillar mest:
– Barcelona, för där spelar Messi. Han är bäst!
Både Elvis och Marianne vill skicka med ett budskap till alla som läser den här artikeln: Använd cykelhjälm.
– Det gjorde Elvis och ändå blev det så allvarliga skador. Hade han inte haft hjälmen så hade han nog inte klarat sig.