Absolut stillhet. Det gröna glaciärvattnet speglar fjällen till ett med sjön.
Det är tidig morgon i början av september. Hösten har kommit, björkskogens löv har skiftat nyans ännu mer efter en kall natt.
Norrskenen har börjat visa sig och stjärnhimlen är oändligt klar. Vattenspegeln bryts av en båt som är på väg mot vår brygga. Paulus Kuhmunen har varit och vittjat sina nät. Palle berättar att han har med sig två turister till oss, vi ser dock inga fjällvandrare i båten.
Ur en låda lyfter han upp två sjöfåglar som fastnat i näten. Med van hand visar han oss de vackra fåglarna. Dom ska släppas tillbaka på samma ställe och få flyga vidare över sjön. Palle Kuhmunen är en av dem som fiskar i Sitojaure. Palle är en filosof med ett stort hjärta. Han är dessutom en fantastisk knivslöjdare. Han visar oss knivar som är imponerande vackra, berättar om alla tecken och känslor han vill förmedla med sitt slöjdande.
Vi följer med Palle för att dra upp näten han har lagt på västra sidan av sjön. Anna drar in näten och de är fulla med vacker fjällröding. Vi går i land i Skämma sameviste på västsidan där Palle har sin andra stuga. Vi dricker kaffe och njuter i solen. Anna Hansson och jag jobbar som stugvärdar i Sitojaurestugorna denna höst och får uppleva många möten med trevliga människor. Kungsleden går här, och många är vandrarna som kommer från Saltoluokta i norr, mot Aktse i söder.
Dessutom är det en port in till Sareks nationalpark som ligger i västra ändan av sjön Sitojaure.
Per Kuhmunen hämtar upp fjällvandrare vid vår brygga och kör dem två mil upp till slutet av sjön. I Rinim bor bara Per och hans fru Dagny.
- Detta är mitt paradis, säger Dagny när hon står och hänger tvätt i den lummiga björkskogen vid deras hem i Sarek.
Per visar oss betesängarna han håller öppna och berättar om fångstgroparna och annan historia om denna vackra plats.
- Gå upp och titta på vårt vackra vattenfall, därifrån är vyn magnifik över sjön.
I deras hem finns en aldrig sinande kallkälla genom vattenkranen, en tvättmaskin, kabel-tv och internet.
- Vi har allt vi behöver och mer därtill, säger Dagny.
I Sitojaure måste vandrarna använda båt för att komma vidare. Det finns motorbåtstransport eller så ror man själv efter roddleden till andra sidan. En stilla höstdag är det en upplevelse att ro de fem kilometrarna till andra sidan i Svijnne. Blåser det upp kan det bli jobbigt.
Erik-Ivar Kallok och hans fru Inga har kört turister i många år. Klockan nio varje morgon står Erik-Ivar på sin brygga i Vaggevarasj och väntar in fjällvandrarna. Blir det många så kommer Inga ner och kör en extra båt. Erik-Ivar blickar ut över sjön.
- Det blir en fin höst, och på måndag börjar älgjakten, säger Erik-Ivar med något drömskt i blicken.
Inga Kallok har själv varit stugvärd i Sitojaurestugorna i nästan trettio år. Hon delar med sig av sina erfarenheter till oss.
-- Det har varit en bra säsong, fjällvandrarna är många och det ökar varje år.
- Livet är så rofyllt här, man tar dagen som den kommer och lever hela tiden med naturen.
I mitten av september är sista båten upptagen och då hoppar Inga och Erik-Ivar upp på sin fyrhjuling och lämnar Sitojaure för sitt vinterboende i Jokkmokk.
Stugplatsen i Sitojaure är välbesökt denna höst. Vandrarna är från hela världen, mest tyskar men fransmän, italienare och även australiensare har hittat till vår vackra fjällvärld. Många kvällar är det fullt i storstugan och vi får lägga ut extra madrasser på golven. Sista veckan stugan är öppen för denna säsong glesnar strömmen av fjällvandrare, samtidigt visar det sig bli den bästa veckan denna sommarsäsong. Soligt, varmt och helt vindstilla.
I Tjåhke sameviste bor Gertrud och Gustav Kuhmunen. I lappkåtan röker Gustav fisk. Gertrud håller på att duka upp för surströmming inne i stugan. Bottenvikens jästa siklöja får samsas med fjällsjöns läckerheter. Sitojaure är rik på fisk. Röding och fjällöring tynger de nät man drar. Vi har en utomordentligt trevlig eftermiddag. Gustav berättar om det liv de lever och hur folk häruppe levde förr. Han visar oss gamla lämningar som finns i den igenvuxna fjällskogen. Gustav visar stor respekt för de gamla förfallna fjällkåtorna. Allt är lämnat kvar efter dem som gått vidare.
I mitten av september låser vi igen stugan för säsongen. Nu är endast nödrummet öppet för vandrare som behöver övernatta.
Vi vandrar de två milen till Saltoluokta i strålande höstväder.
Vi kommer att sakna alla vi lärt känna vid denna vackra sjö, men snart börjar nästa säsong.
Vintern...