Paret köpte stugan i slutet på 1990-talet.
– Det var ett ruckel vi köpte. Det hade platt papptak som läckte och hade förorsakat vattenskador. En del väggar var uppruttnade. Till råga på allt elände följde det med hästmyror i köpet, säger Hans Röjestål.
Han har arbetat i byggbranschen och satte i gång en omfattande rustning. Ett nytt sadeltak var första åtgärden och han bytte ut alla bjälklag.
– För att få bort hästmyrorna anlitade vi Anticimex som gjorde en sanering.
Ändrade skepnad
Stugan ändrade skepnad helt och hållet och har vatten och el och alla bekvämligheter – förutom tvättmaskin.
– Men vi har bara sex kilometer till lägenheten vid Teaterhuset när vi behöver tvätta, säger Hans Röjestål.
Han har låtit borra en brunn.
– Vi har en pump på 27 meters djup och vattenledningarna har värmekabel så de inte fryser. Eftersom vattnet är väldigt järnrikt har vi också vattenrening för att slippa brunfärgning av tvättställ och toalettstol, säger han.
När paret Röjestål lämnar stugan på hösten så sänker de värmen till cirka tio grader. Vattnet får vara på hela tiden eftersom de kommer ut ibland också på vintern och vill ha tillgång till det.
– Vår höstrustning begränsar sig till att vi plockar bort blommor och rengör och ställer undan krukor. Gräsmattan klipper vi ner. Det är besvärligt med långt, gammalt gräs på våren. Vi brukar också ha skrämmor mot djur som angriper träd och buskar. Älgar har beskurit några träd genom åren, säger Hans Röjestål.
Matar igelkottar
Hans Röjestål är inbiten älgjägare och har en ledig mellandag när vi hälsar på hos honom i stugan. Han jagar i sin födelseby Bönträsk tillsammans med sju andra män och de har dagen innan delat tre skjutna älgar. Hustrun Ulla-Britt är kvar i lägenheten i Luleå.
Förutom älgar så har paret flitig påhälsning av igelkottar vid stugan.
– Vi matar dem och det lustiga är att det enda som duger åt dem är Nordcharks originalfalu. En gång tinade jag älgfärs i micron och bjöd men det nobbade de.
Han berättar också om en stor andfamilj som matats.
– En dag kom det upp en gräsandfamilj med tolv ungar. Vi matade den med bröd. Med tiden blev det jobbigt med dem. De var omkring oss hela tiden och det blev bajs överallt, säger Hans Röjestål.