Eva Hagström väver livet vid havets strand
Eva Hagström är textilkonstnär. Många av hennes verk är som dagboksblad. De berättar om hennes liv.”Hoppet” heter en yllebildväv som föreställer en – backhoppare.– Det är pappa som var backhoppare i sin ungdom. Jag gjorde väven när mamma hade dött. Pappa hoppar ut i livet på egen hand.
Eva Hagström visar verket "Hoppet" som hon vävde till samlingsutställningen Gud i Norrbotten på Norrbottens museum. "Det är pappa som hoppar ut i livet på egen hand efter att mamma gått bort", säger hon. FOTO: Bengt-Åke Persson
Foto: Bengt-Åke Persson
Hon är född och uppvuxen i Malmberget men familjen köpte tomt och byggde stuga här på 1970-talet.
Familjen, släkten och hembygden har varit av allra största betydelse för Eva Hagström och hennes konstnärskap.
– Malmberget/Gällivare var en kulturmetropol. Det kom rallare med järnvägen och de stannade och gick till gruvan. Resultatet blev en smältdegel av alla möjliga kulturer. Vi hade bland annat två symfoniorkestrar och ett på alla områden rikt kulturliv.
Eva Hagström räknar upp människor som betydde mycket för henne och ledde in henne på konstnärskapet: Farmor som vävde. Mormor som var hemsömmerska. Mamma som tecknade och målade. Pappa som snickrade. Morfar som dansade folkdans. Fosterbrodern Gunnar som brann för sameslöjd. Folkmusikern Vifast Björklund. Tuoddargruppen i Malmberget – en grupp konstnärer som levde på sin konst. Teckningsläraren Eje Åsbrink.
Farmor vävde
– Vi bodde i samma hus som mormor och morfar. Jag lekte i mormors tygkammare. Hon sydde festkläder och där fanns sysilkelådor, pärlor till pärlbroderier, frasande fodertyger och annat.
– Farmor vävde på en hemmagjord vävstol som jag väver på här nu. Jag åkte karusell och lekte i hennes vävstolar när jag var liten.
– Med pappa gick jag slöjdkurs och gjorde träsniglar och träskålar, säger Eva Hagström.
Tog till sig
Vifast Björklund hade gått Konstfack i Stockholm och berättade om skolan där Eva sedan skulle gå.
– Vifast brann för textilhantverk men som man fick han inte gå textillinjen utan det blev silversmide istället, säger hon.
Konstnärerna i Tuoddargruppen var ett bevis på att man kunde livnära sig på konstnärskap och det tog Eva till sig.
– Det var min teckningslärare på gymnasiet, Eje Åsbrink, som sa till mig att ”Satsa på det där!”.
Mest bildvävar
Eva följde lärarens råd. Efter gymnasiet gick hon konstlinjen på Sunderby folkhögskola och sedan fortsatte hon på Konstfacks hantverkslinje.
– Jag gick ut Konstfack 1984. Sedan 1990 har jag arbetat i den här ateljén, säger hon.
Hon arbetar mest med bildvävar av tre sorter: I ripsteknik, av lingarn och tjocka sisalsnören. Av yllegarn, tunna och detaljrika vävar. Av bomullstrasor – tidsenlig återanvändning.
Hon väver bilder för offentlig miljö, kyrklig textil och brukstextil, men också till egna utställningar. Hon gör också collage, målar akvarell och designar trähantverk och trä.
Inspiration i vintern
Sin inspiration hittar Eva Hagström främst i vintern, havet och tiden – och i nära och kära som i verket ”Hoppet” föreställande hennes pappa som backhoppare. En annan bild bygger på dottern Marias behov av sin mammas tid, den heter ”Ge mig all din tid” och föreställer henne och föräldrarna och en tidsande.
– Innan man får barn är tiden oinskränkt och man kan arbeta hela nätter om man vill. Med barn frågar man sig hela tiden om man är på rätt ställe. Borde man vara hos barnet eller borde man vara i ateljén och arbeta?
Oinskränkt tid
Eva Hagström jobbar bäst på vintern och inspireras av den.
– Vintern erbjuder oinskränkt tid. Januari, februari och halva mars är jag insnöad här och får mycket gjort. Det är tid för ro och att komma vidare i tankar och skapande.
Iskristaller och vinterns kalla, blå, glittrande färger återkommer hela tiden i hennes konst.
– Vi hade en stuga nära Dundret och jag åkte skidor och pimplade, säger hon.
Hon fortsätter att åka skidor.
– Vi bor i min mans hemgård och mitt favoritsätt att ta mig hit till ateljén är att åka skidor, säger hon.
All slags kultur
Fiskar återkommer också i hennes konst, inte minst i hennes trähantverk. Det började med att hon skulle göra en logotyp till Siknäs byaförening och gjorde den i form av en fisk. Nu återfinns fiskarna på alltifrån skärbrädor till smycken.
– Det är en vacker och kyrklig form, säger Eva Hagström.
Hon är mycket engagerad i Siknäs byaförening. Kulturevenemang är hennes område och i det arbetet har hon kulturmetropolen Malmberget/Gällivare, där hennes vagga stod, som förebild.
– Det blir all slags kultur – teater, musik, dans, litteratur...
– Vi har mycket arrangemang i Siknäs och det händer att fria teatergrupper som kontaktar Kalix kommun för att få komma och ge föreställningar blir hänvisade till oss. De säger ”Hör med Siknäs”. Det är ganska roligt, säger Eva Hagström leende.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!