Våren sägs vara kärlekens tid och det märks inte minst bland fåglar. Kärlekspar och singlar kvittrar som bara den och målet är att få lägga ägg i ett gemensamt byggt bo. Seskaröbon Ulla-Britt Innala följer kärlekslekarna på sin gård vid fågelmatningen som hon ägnat sig åt hela livet.
– Hela mitt liv har jag matat fåglar och varit intresserad av dem. Min mamma och pappa matade alltid fåglar och när de gick bort har jag så klart fortsatt. Jag har lärt mig om fåglar av dem och de fåglar jag inte känner igen letar jag reda på i fågelboken, där står allt från när de flyttar och kommer tillbaka till läten. Jag älskar blåmesar, de är små men ettriga, säger Ulla-Britt Innala.
Ulla-Karin Innala är uppvuxen på Seskarö men har sedan bott i Luleå och sedan 5,5 år tillbaka bor hon åter på Seskarö och på gården ståtar en över 200 år gammal tall.
– Den kan vara så gammal som 300 år och här matar jag fåglarna. Det kommer också andra djur hit och äter som hare och rådjur, de är väldigt söta att titta på. Jag älskar alla djur och dödar inte spindlar, min pappa var yrkesfiskare och för dem betydde att döda en spindel att det inte skulle bli någon fisk.
Hon har liksom Seskaröbon Ingemar Janson noterat att igelkottarna på ön minskat och undrar varför.
– Jag såg bara en, två stycken förra året nu får vi se till sommaren.
I trädet finns fågelbon, skydd undan rovfåglar och här hänger maten, talgbollar och solrosfrön. På en tvättlina intill hänger jordnötspåsar. Hela vintrarna matas talgoxar, blåmes och domherrar och vid matbordet syns frekvent grönsiska, gråsiska, grönfink, talgoxe och nu har fler och fler vårfåglarna börjat anlända.
– En gång när mamma levde kom en talgoxmamma med sina ungar och radade upp dem på tvättlinan och åt från jordnötspåsarna.
I vår har hon en fågelart som är ny för trädgården, en orange bergfink. Tidigare i vår hade hon också besök av den ovanliga rostsparven som senare skådades i närheten av Sandskär.
– Det var troligtvis samma individ.
Rödhaken och staren har också anlänt till trädgården och nu väntar hon på svartvitflugsnappare.
– Vårfåglarna är någon vecka tidigare i år än vad de brukar vara och några har redan flyttat till skogs.
Hon har också fått besök av korsnäbb och rovfåglarna sparvhök och duvhök.
– De tog småfåglar som mat, det tyckte jag inte om men de måste också få mat. Men nu är det många träd som huggits bort i området så sedan dess har jag inte sett till dem.
Ulla-Britt Innala matar fåglarna från slutet av september till sommaren närmar sig och fåglarna slutar efterfråga mat.
– De kommer på hösten och sitter och väntar så då sätter jag ut mat, de vet att de får mat här. På våren matar jag dem även när de har ungar, då kommer mammorna och tittar efter mat och de ser så trötta ut. Vårkänslorna märks redan hos fåglarna och i början av sommaren kommer ungarna, säger Ulla-Britt Innala.