Sågen har tystnat - inga nya jobb i sikte
Klockan i verkstaden vid sågen på Seskarö har stannat på fem i tolv.Men än har ingen kommit till undsättning med nya jobb.- Vi är ganska skeptiska fast vi hoppas givetvis, säger Christer Wikström, Erland Vallgren och Gunnar Svedlund som fortfarande har anställning.
Foto:
Det är inget nytt på ön, så har det varit i generationer.
Däremot är det nytt att sågen (den första byggdes 1892) tystnat och området ligger i stort sett öde. I och för sig är timmerplanen åter fylld med råvara, men det är massaved som Billerud lagrar där, ämnad för fabriken i Karlsborg.
Ändå rör sig några personer på sågområdet.
Ett par gubbar håller på montera ner en timmertruck för vidare transport till sågen i Tärendö och några är kvar för utlastning av de sista virkespaketen.
- Men det står ganska stilla. Det vi vet är att det kommer en lastbil i morgon och hämtar virke som ska lastas ut via Kemi, säger Christer Wikström, 58, som varit anställd på sågen i 44 år. Kompisen Gunnar Svedlund, 53, har 35 anställningsår på nacken.
Tömmer lagret
Tillsammans har de jobbat 79 år på sågen och nu är de kvar för att tömma virkeslagret på 3 500 kubikmeter. Det är en väldigt liten mängd i de stora magasinen som är över hundra meter långa.
- I Stockholm sa de att virket skulle vara slut i september. Men de sa inte vilket år.
3 500 kubikmeter motsvarar cirka 70 lastbilar och med den här farten blir virket kvar här ännu ett bra tag, säger Christer Wikström en smula ironiskt.
Christer Wikström och Gunnar Svedlund sitter i den lilla utlastningskuren och väntar på att det eventuellt ska komma in någon order via datorskärmen som står i ett hörn på det slitna skrivbordet.
- Ser lugnt ut. Här händer ingenting, säger Wikström som brukar kolla datorn ett par gånger per dag.
Erland Vallgren har tillsyn över sågområdet och han kommer förbi. Det finns gott om tid att resonera, inte minst om hur det varit att jobba på sågen under nästan ett helt liv. Hans historia liknar många andras på Seskarö.
- Jag började 1965 som märkpojke på kajen och på pråmar, då var jag 15 år. Sen blev det långbryggan och dimensionssortering i ett par år. När man så blev 18 hamnade man in på sågen. Har även rotkapat och sedan sorterat. Och lastare har jag också varit. Men jag har också tagit upp timmer från vattnet på höstarna för vintersågning, berättar Vallgren, som varit med om ett och annat under dessa år.
Från 1987 har han varit arbetsledare.
- Herregud. Jag har haft många chefer och sågen har även bytt ägare ett antal gånger.
Efter pratstunden i kuren tar vi en promenad ut på kajen, som ligger öde sedan många, många år tillbaka.
- Utlastningen över kaj upphörde någon gång på 1980-talet, säger Erland Vallgren.
Mossan tar över
Gubbarna berättar att det ligger ett antal pråmar som sjunkit i viken, sådana som användes till att frakta ut virke till skutorna, men också till att frakta flis till fabriken i Karlsborg.
- De brukar sticka upp en bit vid lågvatten, säger de.
Efter besöket på den nedslitna kajen där slyn och mossan börjat ta över, promenerar vi vidare mot en röd tegelbyggnad som tidigare bland annat innehållit smedja, men som på senare år varit "mekverkstad". Medan vi går runt och tittar samtidigt som Erland Vallgren berättar om än det ena och än det andra, ringer telefonen i det enkla verkstadskontoret.
Efter att vi avhandlat en massa ämnen, från hur det var förr till Setras ledning, berättar Erland Vallgren om hur tiden varit från det datum då sågen stannade.
- Klart man varit nedstämd, fast ibland får man ett hopp. Men nu känns det tungt. Hoppas i alla fall på att det blir någonting, men någon sågning tror jag inte på.
Din framtid?
- När jag slutar få lön så är jag 59,5 år. Vem vill ha mig då?
Till Brasilien
Sedan säger han:
- Jag kanske flyttar till Brasilien snart. Frun är därifrån och vi ska dit i vinter och jag trivs ganska bra där. Det blir tionde gången jag åker dit, så visst finns det en tanke på att bosätta sig där. Där behöver man i alla fall inte ha långkalsonger.
En annan tanke som dyker upp är om det någonsin mer kommer vara någon som svarar i telefonen på verkstaden vid Seskarö nedlagda sågverk. De friställda sågverksarbetarna känner i alla fall som så att klockan står på fem över tolv när det gäller ersättningsjobb.
Så jobbar vi med nyheter