Ingemar Janson blev Seskaröbo år 2000 och varje år har en handfull igelkottar årligen tittat fram under hans vedbod i april. När de vaknat upp ur dvalan bjuds de på mat av och sedan flyttar de in under villan Applekullas veranda.
– När de kommer fram på våren är de jättehungriga. De tycker väldigt mycket om leverpastej och fisk, säger Ingemar Janson.
Runt om på ön har igelkottarna varit frekventa, men förra sommaren började antalet plötsligt minska och nu i april, har inte en enda igelkott tittat fram från veboden och inte en enda igelkott har synts till på ön säger Ingemar Janson som hört sig för med andra Seskaröbor.
– Kottarna har bara försvunnit. Fram till förra sommaren har det funnits hundratals och nu inte en enda. Varför? Vad har hänt med våra kära igelkottar, sjukdom, förgiftning, rovdjur eller vad? undrar Ingemar Janson.
Igelkottarna har varit väldigt uppskattade på ön och historierna om de små taggiga djuren är otaliga.
Ingemar Jansons älsklingsigelkott fick namnet Kim.
– En dag när jag tittade ut genom fönstret såg jag att fiskespöet var på väg över gräsmattan. Jag gick dit och tittade och då hade kroken fastnat under ögat på Kim.
Ingemar Janson och en vän satte Kim i en låda och åkte till Kalix veterinärstation. Väl där hade situationen förvärrats. Kim hade fått loss kroken och istället rivit upp ett långt sår på kinden, i tassen och kroken hade slutligen fastnat på magen. Kim sövdes och syddes.
– Vi trodde att Kim var en kille, men veterinären berättade att det var en tjej som skulle få ungar, det var roligt.
Därefter fick Kim bo i en låda hemma hos Ingemar Janson medan hon åt antibiotika.
– När jag släppte ut henne igen pinnade hon i väg i en väldig fart, men sedan kom hon tillbaka och ville få mat. Hon skvallrade till andra igelkottar så det var många som kom och åt här.
Men nu finns inga igelkottar på Ingemar Janssons gård.
Vad som hänt igelkottarna på Seskarö är så här långt ett mysterium och en kartläggning från Naturskyddsföreningen (SNF) visar tvärt om att igelkottarna ökar runt om i landet, främst i norra Sverige. Under förra året rapporterades över 17 800 igelkottsobservationer. På Artdatabanken vid Lantbruksuniversitet görs bedömningen att igelkotten inte längre är en hotad art.
– Det är oerhört glädjande. Dessutom har de definitivt ökat starkt längs kusten i Norrbotten, framför allt i Piteå och Luleå, säger Per Bengtson, ansvarig för inventeringen vid SNF till TT.