När Evert, nu 72 år, pensionerades från sitt arbete i räddningstjänsten och Lone, 74, från sitt arbete som skolsköterska, sålde de sitt hus i Seskarö by och blev året runt-boende i stugan vid havet. Då när de äntligen förfogade över all sin tid själva ville de leva i det som är paradiset för dem.
Båda älskar skidåkning. Evert har upprätthållit ett skidspår på fyra mil. De har börjat åka när snön har kommit och avslutat säsongen en bit in i maj på packisen efter havsstranden - när det inte längre har funnits ett korn snö kvar på backen.
Dåligt datum
Lone har varit storodlare av grönsaker.
Evert har fixat ved till uppvärmning av stuga, köksspis och bastu.
De har badat bastu så gott som varje dag och svalkat sig i havet så länge det har varit isfritt.
Så den 11 september i fjol tog allt abrupt slut.
- Det är ett dåligt datum, säger Evert Lahti sittande i sin rullstol.
Det hade som vanligt varit en fin dag och kväll där vid havet. Evert hade fällt två träd och tagit reda på allt på en gång. På kvällen hade han och Lone badat bastu, doppat sig i havet, ätit middag och sett på tv. Lone hade gått och lagt sig tidigare, Evert hade suttit kvar och sett på tv till efter midnatt.
- På morgonen väckte Lone mig men jag steg inte upp. Hon kom och undrade varför jag inte gick upp och upptäckte att jag talade sluddrigt, säger Evert.
- Han låg halvvägs ute ur sängen. Jag såg på en gång vad som hade hänt. Han var helt förlamad på vänster sida.
Bra strokeenhet
Lone ringde efter ambulans. Evert tyckte att det var onödigt.
- Jag tyckte inte att det var något fel på mig, säger Evert.
- Väl på akuten tyckte han att vi skulle åka hem och äta i stället. Förnekelse är vanligt vid en stroke som drabbar höger hjärnhalva, säger Lone.
Evert blev kvar på Kalix sjukhus i tre månader.
- Första veckan är kritisk. Båda våra flickor kom hem på en gång.
- Evert hade kateter och sond, han kunde inte svälja. Ibland ryckte han ut sonden. Så en dag när jag kom och hälsade på satt han och åt själv, säger Lone.
Hon berömmer strokeenheten i Kalix.
- Personalen är bra och vet hur man ska göra, och alla är trevliga.
Hårdträning
De två har fått byta ut boendet vid havet, utan rinnande vatten och med utedass, mot boende i en lägenhet med bekvämligheter i Seskarö by. När vi från NSD kommer på besök ligger Evert och vilar. Han har varit på rehabilitering på Kalix sjukhus dagen innan och är trött. Det är hårdträning som gäller och han känner av muskler som han inte har använt på länge.
- Jag tränar på sjukhuset två dagar i veckan och i anslutning till vårdcentralen en dag i veckan. Det är mycket styrketräning. Dessutom tränar jag med Lone i Folkets hus här i byn, jag promenerar en halv kilometer per dag där, säger Evert.
När Lone har gjort i ordning fika åt oss i köket så får vi se att Evert kan gå. Lone fäster ett bälte runt hans midja och tar hans hand, och han går från vardagsrummet till köksbordet.
Evert tror att han snart ska kunna vara tillbaka i stugan vid havet och börja fixa med ved och allt annat.
Lone är glad att han är så ihärdig i sin träning och vill så mycket men samtidigt påpekar hon gång på gång att det tar lång tid att komma tillbaka efter en stroke - tyvärr mycket längre tid än vad Evert vill tro.
Har idéer
När Evert var på avlastning senast så åkte Lone ut för att titta till stugan och hon berättar om enorma mängder snö och en allt annat än handikappanpassad miljö. Hon räddade sitt växthus från att rasa under snömassorna.
- På sommaren kanske vi kan åka ut över dagen någon gång, säger hon.
Evert har svårt att acceptera att det skulle dröja så länge innan han kan vara tillbaka där i paradiset.
- Jag kan gå med snöslungan som med rollatorn, säger han och tillägger:
- Vi kan ordna linbana från bastun ner till vattnet.
Lone skakar på huvudet och ler.
- Ja du har idéer du, säger hon.
Osams ibland
Ibland blir de lite osams. Evert kan tycka att Lone är som en polis som ska hindra honom från att göra saker. Lone konstaterar att Evert saknar sjukdomsinsikt och tror att han kan göra långt mycket mer än vad han i verkligheten kan.
- Evert tror att han kan åka ut och pressa skidspår. Ibland blir jag less och säger att han får fara iväg själv bäst han vill, säger Lone.
- Jag har ju alla mina projekt där ute, säger Evert.
Sedan ger han Lone sin hyllning:
- Hon har gett upp sitt eget liv för att hjälpa mig.
Lone i sin tur säger:
- Livet är helt annat nu. Man önskar inte sin värsta ovän det som vi har drabbats av.