Jag är född och uppvuxen i Istanbul men flyttade till Stockholm som tjugoåring. Jag upptäckte vildmarken i Stockholm, som är en vacker stad med mycket natur. Jag har skrivit böcker och blivit årets naturfotograf men kände att det fanns en nästa nivå, jag ville ut i riktig natur. Inget ont om naturen i Stockholm, men jag kände att det fanns något annat.
Jag och min fru öppnade kartan och började titta var den finaste och bästa naturen i landet finns, vi ville vara kvar i Sverige. Det stod mellan Gällivare och Jokkmokk – och vi valde storstan. Vi hade ingen anknytning till Gällivare, min fru är från Göteborg och hade aldrig varit här. Jag hade ätit en pizza här i väntan på tåget till Abisko men det var allt. Jag såg på kartan att här fanns naturen: älvar och sjöar och riktig naturskog.
När man bor i en storstad som Istanbul är så vet man att man aldrig kommer att kunna gå på alla gatorna i stan för tiden kommer aldrig att räcka till och så vill jag känna. Det ska vara så mycket natur att jag måste beta av det under resten av mitt liv men tiden kommer ändå aldrig att räcka till. När man vet det kommer ett helt annat lugn. Här finns hur mycket natur och motiv som helst, man är mer eller mindre ensam när man kommer ut i naturen. Det kan vara 30 grader kallt men det gör mig ingenting, man vänjer sig vid klimatet. Vi kunde haft hur många orsaker som helst för att banga ur men vi ville det här på riktigt. På tre månader var allt klart och vi flyttade till Gällivare. Till sommaren har vi varit här i fyra år. Nu har vi hus och barn här, det känns som att vi stannar.