Arbetet vid Rörbäcks havsbad har pågått i mer än två år nu och tillsammans har människor från bygden återskapat en miljö vid havet där människor åter vill vistas.
– Det blir inte bara finare utan det här är också bra för gemenskapen mellan oss som bor i byarna. Det är trevligt att umgås och vi som är här ofta har ju lärt känna varandra. Så det finns flera fördelar med att gå samman och göra på det här sättet, säger Mats Lindfors som bor i byn Jämtöavan mellan Luleå och Kalix.
Han är en bland många som har mått dåligt över att se hur campingen och havsbadet i Rörbäck bara har fått förfalla.
– Det var ju rent pinsamt att se hur det såg ut. Det såg så eländigt ut och jag och många med mig såg sådan potential i det så det känns självklart att hjälpa till, säger han och pustar ut.
En bit bort har en familj sökt sig ned till stranden. Barnen skrattar och springer så att vattnet stänker runt fötterna. Ett par hundra meter bort på stranden tornar en massiv vägg av lövsly upp sig.
– Precis så såg det ut över hela stranden när vi började för drygt två år sedan. Det här fina havsbadet hade blivit till en djungel av sly, säger Reine Lundkvist.
Han är en av initiativtagarna till bildandet av Rörbäcks turism och fritids ekonomiska förening. Tack vare det ideella arbete som föreningens medlemmar svarar för kan man i dag se havet glittra vart man än befinner sig på det natursköna området. De har medvetet lämnat kvar mycket av den växtlighet som karaktäriserar det norrbottniska kustlandskapet.
Vid en av husvagnarna sitter Lasse Lundbäck och hans hustru Annica Lundbäck. De åkte förbi Rörbäck förra sommaren och gick runt på området:
– Vi blev som förälskade i platsen. Det är ju så vackert här. Och senare på höstas köpte vi den här vagnen, berättar han.
Martin Forsberg arrenderar campingen av föreningen och han har varit med och drivit anläggningen från början.
Responsen från gästerna har varit mycket positiv.
– I går kom en gäst vid åttatiden och så är det. Att stå i kassan är bara en del av det. Det är också vaktmästarjobb och trädgårdsjobb, berättar han.
På en annan del av campingen har Leif Holmberg från byn Rosvik utanför Piteå satt sig till rätta i en skön stol intill sin husbil. Han har plockat med sig gitarren och sitter nu och spelar lite på en finsk tango som han tycker om.
– Det är så rofyllt. Inte det här storskaliga och just det är så skönt. Och fin natur att vandra i. Det är därför vi trivs här, säger han.
Lasse Lundbäck är imponerad över vad bybor och fritidshusägare har lyckats åstadkomma tillsammans.
– Det är ett otroligt jobb som utförs här. Under de två första månaderna brukar mellan tjugo och trettio personer möta upp på lördagarna och de gör verkligen ett hästjobb. Det gör också att man själv som gäst bryr sig om platsen. Ligger det en pappersbit i servicebyggnaden så plockar man upp den, säger han.
Vid en snabb överslagsräkning kommer Reine Lundkvist fram till att medlemmarna bidrar med cirka 1200 arbetstimmar årligen.
– Det här handlar om en stor massa som vill samma sak. Men det här är ingen enmansshow utan det här är frukten av ett gediget och brett samarbete, säger han.