Över Klubbviken på Sandön skiner solen och får termometern att klättra hela vägen upp mot 30-strecket. Havet glittrar och ett sorl av besökarna som klivit av turbåten hörs. En bit avsides sitter en familj utanför en av anläggningens fyrbäddsstugor och äter frukost.
– Det är så vansinnigt vackert här, det är verkligen ett av mina smultronställen säger Patrick Costow.
Patrick Costow växte upp i Luleå men flyttade söderut för drygt 30 år sedan där han träffade sin fru. På sommaren kommer de ofta tillbaka och tillbringar minst en dag i Luleå skärgård tillsammans med sin familj.
– Det här är dock första gången som vi hyr en sådan här större stuga, annars gör vi främst dagsturer. Men just idag firar vi att jag och Tarja har varit gifta i 21 år, så då ville vi göra något extra speciellt.
Tarja Costow som kommer från Uppsala från början besökte skärgården i Luleå för första gången 2004.
– Jag är mer fäst vid denna än vid Stockholms skärgård. Vi har varit på Sandön och på Hindersön. Det är ju väldigt smidigt för oss som inte har en egen båt här i Luleå att det går turbåtar, då blir havet lättillgängligt för alla, säger hon.
Även sonen Johannes och dottern Agnes Costow samt systersonen Erik Fingal är nöjda över övernattningsturen till Klubbviken.
– Stränderna är vackra och igår gick vi över till stranden på andra sidan halvön och där var det nästan ännu finare, säger sonen.
Tidigare har familjen hyrt de mindre stugorna som endast har två bäddar utan vare sig kök eller toalett.
– De är ju också väldigt fina, men det är klart att det är bekvämt med rinnande vatten och möjligheten att laga egen mat eller bara koka kaffe på morgonen, menar Tarja Costow.
På Klubbviken finns fem större övernattningsstugor och 13 mindre med sammanlagt 46 bäddar. Tidigare var det Luleå kommun som ägde dem men numer är det Brändögruppens stugor.
– Vi tyckte att det var smidigt att boka sådana här stugor, men vi kan tänka oss att vädret styr och att det nog är ganska så högt tryck på dem. Våra vänner hade tänkt hyra en egen stuga, men det kom de på försent och då fanns det inga stugor kvar, berättar Patrick Costow.