På onsdagen inleddes rättegången om vållande till annans död på grund av oaktsamhet vid den tragiska segelplansolycka som kostade 18-årige Einar Holme livet i april 2015. Åtalet handlar om huruvida piloten borde avstått från att lyfta med planet den ödesdigra dagen eller ej. Åklagare Håkan Nyman hävdade i sin sakframställan att piloten brustit genom att flyga för nära molnen, genomfört för svår flygning samt att han inte beslutat om att hoppa ur planet i tillräckligt snabb tid. Piloten nekar till samtliga anklagelser mot honom rörande oaktsamhet.
– Min klient menar att han hållit behörigt avstånd från molnen samt att han genom sin långa erfarenhet aldrig hade beslutat att lyfta om det fanns någon tvekan rörande väderförhållandena, säger pilotens advokat Björn Hurtig.
Som bevis för detta lade Hurtig fram att det genomförts ett flertal flygningar under dagen och att vädret som beskrivits som "grisigt" (där man ska ha avsett ett dis som låg över platsen) av personer på plats hade klarnat upp under dagen – innan den ödesdigra flygningen genomfördes. Piloten hade också just landat efter att ha genomfört en flygning under vilken han uppfattade sikten som god. Mot detta vägde åklagaren bilder tagna under dagen som påvisade en molnig väderlek – på vilka det påpekades att man trots molnen kunde se berg 20 kilometer bort och att det är tillåtet att flyga segelflygning med bara fem kilometers sikt.
– Jag vill också påpeka att i haverikommissionens rapport framgår det tydligt att orsaken bakom kraschen inte med säkerhet kunnat fastställas, sade Björn Hurtig.
Piloten har i förhör beskrivit det som att molnet "åt upp honom". Ena stunden ska molnen funnits, vilka är vitala i den typ segelflygningsteknik (vågflygning) som utförs på segelplanslägret, på behörigt avstånd (ett antal hundra meter) och i nästa så omslöt det segelplanet. Planet var inte avsett för molnflygning och saknade navigeringsinstrument.
Första dagen på Kiruna tingsställe ägnades åt förhör med piloten och vittnen samt sakframställan. Då presenterades delar ur Haverikommissionens rapport om olyckan. I den har kommissionen återskapat händelseförloppet och konstaterat att det rörde sig om 21 sekunder från det att planet hamnade i ett moln innan piloten beordrade nödutsprång. Efter blott nio sekunder hade planet uppnått sin uppskattade maxfart på 248 kilometer i timmen – vilket bör jämföras med snitthastigheten som ett segelplan ska hålla vilket är 90-110 kilometer i timmen. När 18 sekunder passerat visade planets mätare 350 kilometer i timmen. Då drog piloten luftbromsen vars primära funktion inte är att sänka fart utan minska planets förmåga till acceleration. Sju sekunder senare slog planet i marken. Piloten hade då hunnit ropa till Einar Holme att de måste hoppa.
– När jag gör det ser jag hur han sträcker sig mot handtagen för att genomföra nödutsprång, säger piloten när han förhördes under onsdagen.
Det var också det sista han såg och han beskriver känslan av ett slag i ansiktet från den turbulens som mötte honom när han hoppade ur planet.Rättegången fortsätter under torsdagen och då kommer fler vittnen att kallas. Före detta chefsåklagare Håkan Nyman beskriver svårigheten i ett fall som detta.
– Svårigheten ligger i att klara ut exakt vad som hände och vad som gick på tok. Något har gått på tok, vi måste nu klara ut vad det är och i vilken mån man kan visa att piloten varit oaktsam. Vi vet ju resultatet. Men oaktsamheten måste klaras ut och det är inte så lätt.
Eftersom segelplansolyckor är ovanliga så saknas praxis och därför kan målet tas hela vägen upp till Högsta Domstolen.
– Men det är omöjligt att säga nu, det får vi se när domen kommer.
Detta rör en händelse som skett på mindre än 30 sekunder, vilka krav kan man egentligen ställa på en människa?
– Det är exakt vad vi får fundera på. Exakt så.