I boken ”Utan ånger” (Vaktel) berättar Johan Ulvenlöv, Matti Palm och Anders Larsson historien om Gustaf Ekström, en tvättäkta nazist som jobbade åt Waffen-SS under andra världskriget och deltog i grundandet av Sverigedemokraterna 1988.
Författarna har gjort ett hästjobb och djupdykt i alla upptänkliga arkiv runtom i världen för att få fram fakta, dokument och bilder.
Ekström levde hela sitt liv utan att ångra något. Han var väl medveten om nazisternas mål.
”Hela tiden kände vi att vi kämpade mot världsjudendomens omfattande välde över Europa och andra världsdelar. Den saken hade vi klart för oss”, sa han i en intervju 1993.
Då var Gustaf Ekström sedan fem år engagerad i SD.
21 februari 1988 promenerade han och gamle nazistkompisen Gösta Bergquist iväg till det första årsmötet för Sverigedemokraterna i Malmö.
23 personer deltog och Ekström valdes till revisor. Sedan steg han snabbt i graderna. På riksmötet 1989 blev han revisor för hela riksorganisationen.
I en artikel i Expressen rasar Mattias Karlsson, SD:s gruppledare, mot boken. Han skriver att författarna överdriver och far med osanning.
Men det är svårt för Karlsson och andra SD:are att förneka fakta. Partiets egna protokoll visar att Ekström hade en förtroendeställning som revisor.
Han kände uppenbarligen en ideologisk samhörighet med Sverigedemokraterna – och han deltog aktivt i partiarbetet.
Nyligen dök en video upp där Ekström syns dela ut flygblad för Sverigedemokraterna i Landskrona 1992. Han lät även andra SD-aktivister övernatta hos sig inför 30 november-firandet i Lund.
Trion bakom ”Utan ånger” är för övrigt inte de enda som pekar på SD:s rötter och tvivelaktiga historia.
Det finns utförlig dokumentation även i David Baas ”Bevara Sverige Svenskt” (Bonniers 2014) och antologin ”Sverigedemokraternas svarta bok” (Verbal 2014). Det går en rak linje från Gustaf Ekström 1942 till 1970-talets Bevara Sverige Svenskt-grupper och Vit Makt-extremister vidare till bildandet av Sverigedemokraterna 1988.
Det är en historia som dagens sverigedemokrater inte kommer undan hur mycket de än försöker att putsa på sin fasad.
Det var också i detta parti som Jimmie Åkesson gick med1995.
Han valde bort MSU (Moderat skolungdom), där han tidigare varit medlem, till förmån för Sverigedemokraterna.
SD:s dåvarande partiledare Anders Klarström (som en gång i tiden sprang på möten hos nazistiska Nordiska Rikspartiet) var tydligen ett mer lockande alternativ för den unge Åkesson än en demokratiskt anständig högerman som Carl Bildt.
Boken ”Utan ånger” och debatten om SD:s mörka historia kommer knappast att få någon större betydelse för utgången i valet 2018.
Minns järnrörsskandalen, där tre tunga SD-företrädare sprang omkring och skrek grova förolämpningar på Stockholms gator. Trots det ökade partiet till 13 procent i valet 2014. För en speciell typ av väljare kommer SD fortsätta att vara alternativet, oavsett vilka avslöjanden som görs om partiets historia och företrädare.
Men förhoppningsvis kan en bok som ”Utan ånger” medverka till viss eftertanke och besinning hos etablerade partier som, likt M, funderar på att bjuda in Sverigedemokraterna i det politiska finrummet och är beredda att ge dem större politiskt inflytande.
SD är inget normalt parti.