Katarina Englund berättar att de redan när den stora flyktingvågen kom 2015 var igång på hösten i en lokal på före detta Ing 3-området. Hon betalade hyran privat i flera år.
– Det gick inte till slut. Jag blev med barn och vi fixade det inte på två eller ekonomiskt.
Arbetet hon lagt ned gjorde att hon träffat många asylsökande och fått vänner för livet. Hon mötte bland annat Jaber och Loubna när de kom till lokalen på före detta Ing 3 och hämtade kläder vid utdelning. De träffas fortfarande.
– Vi grillar ihop och är som en familj.
Innan den hösten hade hon redan jobbat med insamlingar till behövande nästan ett par år.
– Jag var inne i det och tyckte det var roligt. Folk kom till lokalen och vi satt ock fikade. Det var inte alltid de kom för att få någonting. Vi hade diktgrupper och allt möjligt.
Mot slutet hade hon börjat samarbeta med andra, bland annat kyrkan.
När de flyttade från Ing 3 blev det så mycket kvar. Hon och hennes sambo Abdulh Rahman står nu inför en ny livssituation. De har två gemensamma barn och hon har en dotter sedan tidigare, men han har ett utvisningsbeslut hängande över sig. De beslutade därför att ha en stor utdelning.
– Det finns människor som behöver de här sakerna. De är ju så glada över att det är gratis, säger Katarina Englund.
Så på lördagen hade hon en sista stor utdelning utanför sitt hem i Sävast. Flera barnfamiljer kom dit och plockade med sig vinterkläder och leksaker.
Katarina Englund hade också förberett med lådor och påsar med kläder och saker som barnfamiljer skulle komma och hämta. Hela hemmet är fullt av saker, men hon känner att de nu måste få leva ett familjeliv.
Hon är dock så tacksam till alla som har skänkt kläder och annat och berättar att det till och med är affärer som har skänkt, vilket inte är så vanligt.
– Det är så viktigt att lyfta fram. Människor kommer spontant eller messar.
Det som blev över när utdelningen avslutades på lördag eftermiddag hade hon sett till att andra aktörer, som också jobbar i tysthet, skulle hämta.
– De jobbar mest med tiggare.
Är det slut sedan?
– Jag tror inte att jag kommer kunna sluta, för jag tycker om det här. Men jag tror att det måste bli under kontrollerade former, säger Katarina Englund.
Och då tänker hon sig att samla in till personer vad just de verkligen behöver.