Fullt drag i renflocken

Till vardags bor det inte mer än cirka trehundra personer i den lilla byn Sattajärvi utanför Pajala. Men i helgen var där definitivt drag. Då anordnades nämligen världscupen i renrace.

Full fart ifrån start...

Full fart ifrån start...

Foto:

SATTAJÄRVI 2010-03-01 06:00

Snön sprutade och det hölls hårt i både tömmar och tummar när ett fyrtiotal renar och ungefär lika många kuskar tävlade i det annars så lugna och fridfulla vinterlandskapet.
Inte så vanligt i Sverige
I godan ro bredvid banan stod i alla fall Korpilombolobon Börje Matti som hade hand om den manuella tidtagningen ifall den digitala skulle krångla. Och visst behövdes det vid något tillfälle...
- De flesta som håller på med renkapplöpning kommer från Norge och sedan Finland. I Sverige är det däremot inte fullt lika vanligt, berättade Börje Matti mellan ett par av heaten.
Detta förhållande gällde i allra högsta grad i Sattajärvi, även om Sverige och värdbyn fanns representerade i startfältet av bygdens egna stjärna Starlet.
Alltför tung
- Det är en riktigt sällskaplig ren. Så fort brunsten är slut brukar hon komma knallande hem efter vägen, förklarade Starlets stolte ägare Bengt Wanhatalo som emellertid inte var den som stod på skidorna bakom det snabbspringande stjärnskottet.
- Nej, nej. Jag är alldeles för tung. Renen skulle inte ens hinna halvvägs efter banan så skulle det vara tvärstopp, förklarade han skrattande.
Det vanligaste är i stället att renägarna väljer ut kuskarna, vilka alltså fungerar som hästvärldens jockeys.
- Kravet är att man måste väga minst 65 kilo, men man får varken vara för tung eller för lätt, med utrustning för att förutsättningarna ska bli lika för alla, instruerade en annan av Sattajärvis eldsjälar, Erling Patomella.
Mäntyranta introducerade
Han berättade också att renkapplöpningen kom till Sverige från Finland på 60-talet genom den finska skidlegenden Eero Mäntyranta som tyckte det skulle vara bra med samarbete över gränsen.
Trevligt verkade också de som kommit till Sattajärvi ha - även om de som inte var inblandade i själva renracandet var rätt få.
I alla fall under söndagen. Den som antagligen var längst bort ifrån i publiken var en kvinna från Östersund.
- Jag är här och hälsar på min väninna och så hamnade vi på det här, konstaterade hon glatt.
Ren lycka skulle man kanske kunna säga.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om