Sofia Rutbäck Eriksson och hennes man Jonas förlorade ett barn. Men som om detta inte var nog, Sixten förlorade sin bror. Alfie. Brodern som Sixten haft djupa samtal med redan när magen började växa, som han hade stora planer för. Bebisen fick ett namn; Alfie. Mamma och pappa var helt eniga med Sixten. Det var en Alfie.
– Men barnet dog helt oväntat. Jag var i nionde månaden, berättar Sofia Rutbäck Eriksson.
Hon hade känt att Alfies hjärta slog på morgonen och hon hade känt honom röra sig under dagen, så sent som vid 16-tiden. Men när allt blev stilla, växte oron. Vad var det som hände?
Sjukvårdspersonalen tyckte hon skulle komma in för kontroll. Det gjordes ett ultraljud.
Sköterskan kunde inte hitta Alfies hjärtljud och kallade på en läkare som i sin tur kallade på en läkare till. Då fick Jonas och Sofia veta...
– Det var som att falla ner i det största svartaste hål man kan tänka sig. Flera timmar minns jag bara som ett töcken. Vi fick träffa en präst, sjukhuspersonalen var underbar. Men jag kunde inte förstå, jag tänkte hela tiden att det måste vara något fruktansvärt misstag. Alfie hade levt hela dagen.
– Och ska man verkligen överleva sina egna barn...?
Men det värsta var ändå att komma hem till Sixten och berätta att lillebror inte skulle komma, att han var död. Sixten hade sovit igenom hela dramatiken och fick ett uppvaknande som ingen önskar ett barn.
– Han storgrät, berättar Sofia Rutbäck Eriksson.
Sixten hade levt med i graviditeten hela tiden, så fort magen började växa. Han hade pratat med sin lillebror, hade gjort upp planer. Nu kom inte brodern.
Sofia och Jonas måste, förutom att hantera sin egen sorg, också hantera Sixtens. Men ganska snart märkte de att Sixten började leka med och fantisera om Alfie, sin änglabrorsa. I lekarna och fantasierna var brodern en superhjälte.
Nu, ett och ett halvt år efter Alfies död, har Sixten, idag fyra och ett halvt år, en änglabrorsa och en i högsta grad levande bror. Ture, två månader. Men Alfie är fortfarande en del av familjens vardag och kommer så att förbli.
– Vi har bilder av honom, vi tänker på honom och det är alltid öppet att prata om honom. Och så klart för Sixten att leka och fantisera.
Pappa Jonas har sedan dess skrivit många låtar som handlar om Alfie och om sorgen efter honom. Sofia Rutbäck Eriksson har skrivit en bok, Änglabrorsan.
– Jag har tidigare skrivit böcker, ”Mysteriet med det försvunna Jesusbarnet” och ”Spökbackens hemlighet”. Del III av berättelsen om Maya och Zach finns i datorn.
Men boken ”Änglabrorsan”, är en bilderbok, illustrerad av illustratören och Norrbottens Media-medarbetaren Maria Lindgren. Den handlar om Morris och Sid, superhjälten och änglabrorsan som hjälper Morris när han är på väg att trilla med cykeln eller tar med honom upp på ett moln med milsvid utsikt. Den utkommer på Lumio förlag i januari.
– Det är viktigt att också berätta att Morris klarar saker utan hjälp av änglabrorsan Sid. Det visar sig till exempel att han kan sparka fotboll, påpekar Sofia Rutbäck Eriksson.
Sofia Rutbäck Eriksson säger att det mesta i boken har hon själv hittat på, hon har inte plagierat Sixtens lekar och fantasier om Alfie.
– Men utan Sixten hade det inte blivit någon bok.
Boken är skriven för att läsas med barn som förlorat någon, men kan lika gärna läsas med någon som inte förlorat någon. Någon som är mellan tre och sex år.
– Det är klart att jag har funderat över om man kan skriva fantasifullt om det här eller om det blir helt fel? Men jag tycker att det kan aldrig finnas för många böcker om svåra saker. Ju fler, desto bättre.