Inför valet 2014 gav socialdemokratin besked om att den ville reparera socialförsäkringarna och verka för en mänskligare sjukförsäkring.
En del skedde också under mandatperioden 2014-2018. Den bortre tidsgränsen, den så kallade stupstocken, skrotades. Taket höjt i sjukförsäkringen höjdes. Dessutom blev det vissa ekonomiska förbättringar för personer som har aktivitets- och sjukersättning.
Men grundproblemen har bestått. Läkare, enskilda personer och fackliga organisationer har fortsatt att vittna om hur avslag på sjukpenningen drabbar sjuka och sköra människor.
Den 1 januari skrev NSD om ett sådant fall, Annika Bäckström i Piteå.
Hon är inte unik. 2017 fick hela 33 677 personer avslag på sjukpenningen – en ökning med 510 procent sedan 2014.
För socialdemokratin skapade det en svårhanterlig svekdebatt under valrörelsen 2018. Många påpekade med rätta att utvecklingen gick i stäv med partiets vallöften 2014.
Det var också bakgrunden till att den S-ledda regeringen strax före valet tillsatte utredningen "En trygg sjukförsäkring med människan i centrum" under kompetent ledning av Claes Jansson, som har en bakgrund hos LO-TCO Rättskydd.
Häromveckan presenterade Jansson sina förslag. De tar sikte på att mjuka upp de stelbenta och snäva tidsgränserna i sjukförsäkringen och att göra prövningen mot arbetsmarknaden mer realistisk och rättssäker, vilket välkomnas av bland andra LO-utredaren Kjell Rautio.
"Genomförs de huvudförslag Claes Jansson presenterat tas tydliga steg i rätt riktning", konstaterar han.
Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) uttrycker sig också försiktigt positiv om betänkandet.
"Vi ser ett behov av att arbeta med lagstiftningen om sjukförsäkringen. Den lagstiftning som drevs igenom 2008 har fått en del orimliga effekter", säger han.
Jag hoppas att övriga Januaripartier resonerar på samma sätt och backar upp en politik för att rusta upp sjukförsäkringen. Även socialt orienterade krafter inom Centerpartiet och Liberalerna borde se att något rejält behöver göras.
Självklart ska samhället verka för att långtidssjukskrivna ska kunna gå tillbaka till arbetslivet. Men lösningen är inte stelbenta tidsgränser och att fattiggöra sjukskrivna. Människor mår inte bättre av att förlora sjukpenningen.
I stället krävs mer rehabilitering, anpassade arbetsuppgifter och subventionerade anställningar som gör att även den som är drabbad av ohälsa får eller återfår en koppling till arbetsmarknaden.