Det fanns ett samstämmigt budskap i talarstolarna under årets förstamaj-arrangemang.
I princip alla talare från Ystad i söder till Kiruna i norr manade människor att rösta i valet till Europaparlamentet 26 maj – och det är ett budskap som verkligen tål att repeteras.
I valet till Europaparlamentet 2014 röstade bara 51 procent av de röstberättigade svenskarna, vilket är en bedrövligt låg siffra med tanke på valets betydelse.
Europaparlamentet är inget Kalle Anka-parlament. Lissabonfördraget har gett EU-parlamentarikerna massor att säga till om.
Europaparlamentet har till exempel sista ordet när EU:s budget ska godkännas. Vidare delar det lagstiftningsmakt med EU:s ministerråd – exempelvis om miljöpolitiken och den inre marknaden.
Därför spelar det roll vilka roll som svenska folket bestämmer sig för att skicka till Bryssel de kommande fem åren.
Tag bara besluten om utstationeringsreglerna, vägpaketet, arbetsvillkorsdirektivet och annat som berör löntagarna på EU:s inre marknad.
Det är frågor som direkt påverkar verkligheten för byggnadsarbetare, lastbilschaufförer, handelsanställda och andra vanliga knegare i hela Europa.
Det är dessutom frågor som skär rakt igenom det politiska systemet.
På ena kanten finns partier och politiker som står upp för arbetsrätten. På andra sidan finns krafter som driver politiken i en annan riktning.
I rapporten ”Slaget om arbetsmarknaden” konstaterar frilansjournalisten Sigrid Melchior att det finns en tydlig ideologisk rågång mellan partierna.
De rödgröna partierna röstar genomgående för förslag för att stärka skyddet för arbetstagarna på EU:s inre marknad. De borgerliga, med viss variation, röstar lika konsekvent mot sådana förslag.
En aktuell fråga är arbetsvillkorsdirektivet som reglerar villkoren för alla med osäkra visstidsanställningar.
Melchiors sammanställning visar att S, MP, V och L röstade för det nya direktivet. M, C, SD och KD röstade emot.
Ett annat exempel är reglerna för lastbilschaufförerna på EU:s inre marknad.
SD-ledamoten Peter Lundgren vill gärna framställa sig som transportarbetarnas bästa vän. Men i omröstningarna i Europaparlamentet har han röstat nej till längre raster för lastbilsförare, nej till färre körtimmar per dag och nej till chaufförernas rätt att sova någon annanstans än i hytten på helger.
Mot den bakgrunden finns sannerligen skäl för arbetarrörelsen att mobilisera inför Europavalet.
Det har betydelse för vanliga arbetare och tjänstemän i Sverige om det blir socialdemokrater, moderater eller sverigedemokrater som tar säte i Europaparlamentet.
Valtemperaturen är dock fortfarande låg. Enligt en Sifo-mätning vet 35 procent av LO:s medlemmar i Norrbotten inte att det är val till Europaparlamentet 26 maj.
Det är oroväckande med tanke på allt som står på spel.
De kommande veckorna krävs därför stenhårt jobb från alla fackligt-politiskt engagerade för att förmå människor att rösta. En högervridning av Europapolitiken ligger inte i löntagarnas intresse.