Rekordlång vårvinter tär på renarna

”Äntligen kan jag ställa undan skotern”, säger Kenneth Pittja. Datumet är 29 juni och den extremlånga vårvintern har tagit hårt på samebyn Unna Tjerusj renhjord.

Värre än i fjol. Även förra året blev det en lång skoter-
säsong för renskötarna i Ritsem. ”Men då hade det kommit en varm sväng som gjorde att det ändå tinat fram några fläckar med grönbete i kalvningsmarkerna”, säger Kenneth Pittja.

Värre än i fjol. Även förra året blev det en lång skoter- säsong för renskötarna i Ritsem. ”Men då hade det kommit en varm sväng som gjorde att det ändå tinat fram några fläckar med grönbete i kalvningsmarkerna”, säger Kenneth Pittja.

Foto: Emma Eriksson

Ritsem2015-07-03 05:55

På flera håll i länet har parker och badstränder sakta börjat befolkas. Men i Gällivarefjällen råder fortfarande full vinter på flera ställen. Samebyn Unna Tjerusj som har sina sommarmarker nordväst om Ritsem har under våren sett hur snöns grepp om markerna påverkat renhjorden. NSD följde med renägaren Kenneth Pittja som vittnar om den längsta vintern han själv kan minnas.

– Jag har aldrig upplevt en sån här vår. Egentligen hade jag velat ställa undan skotern för en månad sedan, berättar han.

I stället blev sista turen först den 29 juni. På flera ställen på fjället ligger det tjockt med snö och där kalvmärkningen ska äga rum om en knapp månad finns inga tecken på sommar.

Kenneth Pittja stannar till ovanpå en sluttning och pekar neråt. En vaja och hennes kalv rör sig försiktigt mot en barfläck innan de får syn på oss och får ännu mer fart.

­– De kalvar jag sett är så mycket mindre än vad de normalt brukar vara den här tiden på året. Vajorna har också tagit väldigt mycket stryk, de får inte i sig den näring de behöver när de producerar mjölk, säger han.

I stort sett hela renhjorden har äntligen tagit sig ner till grönområden närmare vattendragen. Men kalvningen som skedde uppe på snötäckt högfjäll gav en svår start.

– Vajorna återvänder alltid till den plats de själva fötts när de ska kalva. Vi kan inte styra över att de kalvar där det är ont om bete, säger Pittja.

Om kalvarna löper någon risk för att inte överleva kan han inte svara på.

– Jag har aldrig varit med om det här, så vi får se, men det märks att de är en månad efter i tillväxten. Det absolut sämsta som skulle kunna hända nu är att det blir en stekhet sommar. Då går renarna upp från grönbetet för att stå uppe på fjälltopparna och svalka sig.

Snön har dessutom ställt till det med gränserna till grannbyn. Det stängsel som satts upp för att skilja renhjordarna har fram tills nu varit begravt under snön. Längs stängslet syns spår av sand som slängts ut för att försöka få det att tina fram. För att få tillbaka djuren på rätt marker har samebyns medlemmar fått patrullera gränserna på skoter ända fram till i måndags. Även förra året blev det en lång skotersäsong - men då hjälpte värmen på traven med att tina fram några barfläckar.

­– I fjol hade vi en värmeperiod i slutet av april och början på maj så det hade hunnit börja tina fram innan kylan kom tillbaka. Nu har det varit kallt hela våren och då händer det inte så mycket, säger Kenneth Pittja.

Renskötselns kalender

Kalvningen: Sker efter att renarna flyttats upp till sommarmarkerna. Kalvningsperioden pågår under maj och början på juni. Detta blir början på ett nytt år inom renskötseln.

Kalvmärkningen: De nya kalvarna välkomnas under märkningen i juli av sina ägare.

Sarvslakten: Under september samlas renarna i hagen. De tjurar som ska gå till slakt skiljs ut från de andra.

Renskiljningen: Inför flytten ner till vinterbetet skiljer ägarna på sina renar så att de kommer till rätt marker. Detta sker under november, december och januari månader beroende på vädret.

Vårflytten: I april, när vintern börjar ge vika, flyttas renarna upp till kalvningslanden innan det är dags för vajorna att kalva.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!