I torsdags fick Jan Wennberg, som bor på Värmdö utanför Stockholm, förfrågan om att köra 55 asylsökande flyktingar från Täby till Riksgränsen för Migrationsverkets räkning.
Några timmar senare stod han och bussen redo för att åka till Riksgränsen.
Bussen skulle gå klockan åtta på kvällen, men blev drygt en timme försenad.
– Det var rörigt - många gick av och på bussen. Men till slut rullade vi iväg med 37 personer ombord, säger Jan Wennberg och fortsätter:
– Jag ser alltid folk i ögonen när de stiger ombord och hälsar välkomna och i de här människornas ögon kunde jag avläsa oro och rädsla.
När bussen kommit iväg ville många ville ha lösenordet till bussens wifi.
– Så kom de fram och frågade "hur stavas Riksgränsen?". De ville kolla upp på kartan vart de egentligen skulle, jag tror inte att de visste att det var så långt bort.
På fredagsmorgonen, när bussen närmade sig Gällivare ombads Jan Wennberg av kollegan Björn Jacobsson, som också var med på resan, att guida bussresenärerna genom landskapet. Han har själv bott i Kiruna ett par år under 70-talets mitt.
– Så jag berättade om Dundret, Malmberget och gruvan. När vi passerade Vassitjåkka berättade jag att här har jag gått upp med med skidor.
Jans berättelser om översattes sedan till arabiska av en av resenärerna. Berättandet gjorde att stämningen lättade på bussen.
– De fnissade och skrattade och de började prata med varandra. Det blev en lättare stämning.
Jan Wennberg berättar att han först såg samma scenario framför sig som i Grytan utanför Östersund, där flyktingar vägrade lämna bussen.
Men när bussen parkerade utanför Grönan på fredagseftermiddagen klev alla 37 personer ur bussen och stannade kvar i Riksgränsen.
Bussresan gjorde att Jan Wennberg började sätta sig in i hur det skulle vara om han och hans familj skulle tvingas fly.
– Jag fick en helt ny världsbild. Om jag och min familj var på flykt så skulle jag också vara rädd när jag skulle sätta mig på en buss. De som kommer hit nu är lika mycket människor som vi är och vi måste ge dem det bästa värdskapet och mottagandet vi kan.
Efter att Jan Wennbergs inlägg delats så många gånger har ett 50-tal personer skickat vänförfrågningar till honom. Att det skulle bli så stort hade han inte räknat med.
– Jag brukar skriva av mig på Facebook, men jag är helt överväldigad över att det är så många som delat detta. Jag gjorde bara mitt jobb som jag skulle gjort mot andra bussgäster. Vi skiljer inte på folk.