Kolgruvorna och de tillhörande kraftverken är ständigt närvarande i östra Brandenburg, där den historiska regionen Lausitz ligger. Tjocka plymer av rök stiger mot himlen nästan åt vilket håll du än vänder dig, och gruvorna finns i alla väderstreck. De flesta här jobbar antingen själv i gruvan, eller har någon i släkten som gör det.
Holger Kelch är van vid dilemmat som gruvor medför, även om inga samhällen inom Cottbus stad hotas av flytt i dag. Naturen får stryka på foten och byar med tusenårig historia utraderas från kartan. Kvar blir ett hål, som förvisso sedan återplanteras av gruvbolaget. Men folk måste ha jobb.
- Under DDR-tiden var det här det största kolgruveområdet i Tyskland. Då gav industrin 65 000 jobb och 60 % av energitillförseln. Efter återföreningen kollapsade mycket och arbetslösheten skenade till uppåt 40 %, berättar Holger Kelch.
Idag har arbetslösheten minskat till 12 %, enligt borgmästaren helt tack vare gruvorna.
- Jag fick själv sluta i gruvan 1990. Jag hade tur som var ganska ung, men det var svårt för de äldre. Då stod man inför frågan – ska jag flytta västerut eller stanna? Många åkte iväg och kom aldrig tillbaka, säger Holger Kelch.
Han berättar om en åldrande befolkning och en stad som slåss mot avfolkning. På bara ett par årtionden har man gått från 130 000 invånare till 100 000, med ett minskat skatteunderlag som följd.
Själv säger sig borgmästaren vara positiv till gruvdriften och de tillhörande kolkraftverken. Men det är ingen självklarhet, och befolkningen är splittrad. När frågan kommer på tal suckar Holger Kelch tungt.
- Ja, det är väldigt svårt att handskas med. Folk dras isär av gruvorna. Självklart måste vi se till familjerna, de som är beroende av gruvorna för arbete. Samtidigt har vi de här byarna som påverkas, folk som måste flytta. De lever i en väldigt svår situation, säger Holger Kelch.
Han berättar att gruvbranschen idag sysselsätter ungefär 22 000 människor i regionen. Med underentreprenörer och kringeffekter räknar man med 44 000 ytterligare jobb utöver det. Största enskilda arbetsgivaren i branschen är Vattenfall med drygt 8000 anställda.
- Om vi är beroende av Vattenfall? Ja, absolut. Vi har en annan stor arbetsgivare inom järnvägsunderhåll. De har 400 anställda… Det är ett ganska stort gap däremellan, säger Holger Kelch. Vattenfall är ett av två företag som betalar över en miljon euro i skatt till staden varje år. Exakt hur mycket det rör sig om får han inte säga. Företagsskatten stannar i staden, likaså inkomstskatterna från de som har anställning.
När borgmästaren får höra om malmfältens situation med stora omflyttningar av människor de kommande åren blir han nyfiken.
- Jag skulle gärna komma upp dit och se hur situationen är för befolkningen och hur man arbetar med att lösa flytten, säger Holger Kelch.
Han menar att täta band till företaget är väldigt viktigt, och inte minst att börja i tid.
- Redan när företaget ansöker om gruvdrift måste man ha planeringen igång. En annan viktig aspekt är att folket själva är involverade i processen, det är också av intresse för företaget, säger Holger Kelch.
Finns det en konflikt mellan att ställa hårda krav och ha täta band?
- Det ena utesluter inte det andra. Kraven måste vara tydliga från början. Det är möjligt man måste trycka på för att få hjälp från staten också, det kan vara motiverat i en sådan situation, säger Holger Kelch.
Politisk enighet lyfter han också som en viktig del i en framgångsrik flytt.
- Man måste lägga partipolitiken åt sidan och se behoven för att kunna lösa det, säger Holger Kelch.
Staden Cottbus enda ”egna” gruva, Cottbus Nord, ägs av Vattenfall och har en förväntad livslängd på bara ett par år till. 2016 kommer den stänga, för att sedan vattenfyllas fram till 2024.