Den 22 januari 2002 föddes ett flickebarn i Piteå stad. Barnet fyller 17 år nu på tisdag. Men inte som tjej, utan som kille.
– Jag har alltid känt mig som en kille. Alla runt om mig, vänner, föräldrar och folk i skolan har också förstått att det varit så. Och ingen har liksom ifrågasatt det. Jag har alltid lekt med pojkar, hållit på med en massa sport, klätt mig mer som en kille och det har inte varit något problem, säger Sam Larsson i Piteå.
Men det var först för ett år sedan som han kom ut som så kallad transsexuell och meddelade världen att han nu bytt namn till Sam och ville kallas han istället för hon.
– Jag hade liksom inte haft något ord för det hela innan dess. Jag har aldrig behövt definiera hur jag ser på mig själv, jag har bara varit som jag är.
Flickvännen som Sam lever med sedan tre år tillbaka ramlade för ett par år sedan in i en intervju med en medverkande i Idol som gått från att vara tjej till kille. Han beskrev sin transsexualitet med orden "När jag såg en snygg kille ville jag inte ha den killen, jag vill vara den killen.” Flickvännen bad Sam titta på klippet och då var det som om något hände inom honom.
– Jag tittade på intervjun flera gånger och kunde verkligen se att jag var som han, det vill säga transsexuell.
Det hela blev en ögonöppnare och det gick ett par sömnlösa nätter innan det hela satte sig totalt.
– Då minns jag att jag, mitt i natten, gick och väckte mina föräldrar för att säga att jag hade något att berätta. De var totalt nyvakna men ville ju höra. Jag sa något i stil med att "Nu vet jag vad jag är. Jag är transsexuell". Okej sa de och frågade vad det betydde för mig. Då sa jag att jag inte visste det helt fullt än, men att jag nu iallafall hade ett ord för det och att vi fick se hur det skulle utvecklas.
Efter att ha berättat det för familj, flickvän och några av de närmaste vännerna bestämde sig Sam för att vara helt öppen med det hela, så han gick ut på facebook och instagram.
– Jag skrev ett inlägg om att jag är transsexuell men att jag använde mitt födelsenamn och pronomen hon tills jag skriv något annat. Sedan gick några veckor och efter det skrev jag att jag byter namn till Sam och pronomet han.
Det här skedde för drygt ett år sedan. Sam har börjat gå i samtal via psykiatrin där så kallade könsdysfori-utredningar görs (se faktaruta) och han har via dem fått bra stöd på hur vägen fram kan se ut. Han kan, när han vill, börja ta testosteron för att förändra sitt utseende mer mot det manliga och han läser en hel del om transsexualitet för att ta steg framåt hela tiden. Hade det inte varit för en gammal barndomsdröm hade nog könskorrigeringen varit än längre gången än den är idag. Drömmen handlar om hockey.
– Jag har testat flera olika sporter och alltid varit målvakt i alla. Jag älskar pulsen i målet, att vara där det händer, vara med i avgöranden. Det är en helt suverän känsla.
Och han har talang. Så pass stor att den har fört honom rakt in i sin barndomsdröm.
– Jag har alltid drömt att få spela med Skellefteå hockey. Och drömmen blev sann förra säsongen. Då hade jag fortfarande inte bytt namn så jag skrev på som tjej. Men när säsongen drog igång och de satt ihop hela laget hade jaget kommit ikapp mig. Jag ville ju bli definierad som kille. Jag minns så väl den dagen när vi skulle presentera oss för varandra i laget. Det var en extrem lättnad när några tjejer i laget berättade deras smeknamn och att vi kunde säga det istället för deras namn om vi ville. Där såg jag min chans, så jag sa att jag vill bli kallad Sam, och inte det namn som stod på pappret.
Tränarna och laget är enormt stöttande och öppna berättar Sam. Det finns inga frågetecken kring Sams inre utan han ska få spela på utifrån den han är.
– Och när jag börjar med testosteron tas det många prover. Som tjej/dam får man inte ta manligt hormon, men inom herridrotten är det okej för transpersoner att ta en viss mängd testosteron eftersom att man inte har testosteron naturligt. Så jag får ta testosteron och spela med herrar eller killar, men inte med tjejer.
Så, han kan inte göra korrigeringen fullt ut så länge han vill fortsätta med damhockeyn. En annan målvakt, Leon Reuterström som spelade i Leksand, valde ifjol att avbryta sin karriär för att han inte mådde bra av att tvingas välja mellan hockeyn och att bli den han innerst inne är. En annan idrottare, handbollsspelaren Loui Sands, meddelade för ett par veckor sedan att hon nu slutar med landslagsspelet och lägger handbollen på hyllan för att äntligen få vara den hon är. En man.
– Det är förstås sorgligt att man måste välja. Men just nu försöker jag bara se att jag har en balans i livet, att jag tar kliv som känns bra vad gäller korrigeringen och att jag samtidigt kan fortsätta med det jag älskar, hockeyn.
Sam beskriver en tacksamhet över att komma ut i den tid som nu råder då allt fler är öppna med sin transsexualitet. På den gymnasieskola han går är de flera personer som definierar sig som trans.
– Skolan är jättebra på att stötta tycker jag. Till exempel kan vi byta om på en handikapptoa där det finns dusch. På så vis behöver det inte bli några problem vad gäller idrottslektionerna.
Men det är inte lätt i allmänhet för transpersoner i världen. Trump-administrationen meddelade till exempel i slutet av oktober 2018 att de vill införa en snävare definition av kön. Den skulle innebära att en persons juridiska kön definieras vid födseln som antingen man eller kvinna, och att det inte går att ändra: Detta enligt ett dokument som The New York Times tagit del av vilket Aftonbladet berättade om när nyheten dök upp och skrev samtidigt att en sådan definition skulle innebära att transpersoner i USA skulle förlora rättigheter som uppnåddes under den tidigare presidenten Barack Obamas styre. Bland annat lagstiftades det då mot diskriminering av transpersoner.
– Tack vare att jag alltid fått vara den jag vill vara, göra typiska "kill-grejer" om man får säga så, som hockey, jakt och fiske så har folk liksom alltid sett mig för den jag är. Men det är klart, folk som inte känt mig har ibland reagerat men då har det mer varit situationer då motståndarlag undrat varför vårt tjejlag haft en kille med på plan. Den killen var jag. Så, man har liksom fått övertyga vissa om vad jag på pappret är tjej. Just det att jag setts som kille har förstås gjort processen enklare för mig.
Sam menar att barn och unga av i dag lättare än tidigare generationer ser mer öppet på att en person faktiskt kan födas i fel kropp.
– Jag minns så väl när jag var liten och en killkompis meddelade sina föräldrar att han bara ville bjuda killar till sitt kalas. Föräldrarna hade då frågat varför mitt dåvarande flicknamn stod på listan. Då hade han bara kontrat med att "Men det är ju ingen tjej, det vet ju alla".