- Börjar vi prata om flytt så kommer det användas mot oss. Vi kommer inte förhandla överhuvudtaget så länge inget beslut finns från myndigheterna, säger Mathias Berndt.
NSD träffar Mathias Berndt i prästgården som ligger bredvid den drygt 800 år gamla kyrkan. Här bor ex-Berlinaren Berndt sedan 1975, och Atterwasch ligger honom varmt om hjärtat. Vattenfalls planer för Jänschwalde innebär att byarna Atterwasch, Grabko och Kerkwitz är hotade.
- Varje dag tänder jag tre ljus i kyrkan - ett för varje by. Det går inte att flytta själen av en by, det är som med själen av en människa, säger Mathias Berndt.
Planerna för en expansion av dagbrottet Jänschwalde blev offentliga 2007.
- Det kom ett brev där det informerades att alla i byn kommer måsta flytta om gruvplanerna går igenom. Det var en chock, som att vara med i en bilolycka ungefär, säger Mathias Berndt.
Men ganska snabbt efter beskedet organiserades motstånd. Mathias Berndt själv representerar idag byn i kommunpolitiken, politiskt obunden på grund av sin yrkesroll.
Att ha tagit så tydlig ställning mot gruvan kan vara problematiskt i ett samhälle där så många har sitt levebröd från densamma.
- Det finns naturligtvis konflikter. De som har arbete är rädda att tappa dem. Samtidigt menar många som jobbar i gruvan att de inte har något intresse av att riva byar, men de vill ju ha kvar sina jobb, säger Mathias Berndt.
Som en av hans största uppgifter ser han att kanalisera ilskan som finns mot Vattenfall mot politikerna istället.
- Vattenfall har varit ärliga och öppna med sin avsikt sen dag ett. De vill bryta kol och tjäna pengar. Det finns ingen mening med att vara arga på dem, det är politikerna som möjliggör det här, säger Mathias Berndt.
Enligt honom har en del redan flyttat från byn - de orkar inte med den långa process som inleds om gruvan får ett godkännande. De unga har det svårt eftersom de har svårt att planera för framtiden. Ska de bo kvar och bilda familj i Atterwasch om hela byn snart ska rivas?
- Många äldre jag möter är väldigt deprimerade. De sveks av nazisterna, sedan av kommunisterna och nu av ekonomin. ‘Hoppas jag är död när det händer’ är en vanlig tanke jag får höra, säger Mathias Berndt.
Kan man då flytta allt, till exempel en kyrkogård? Mathias Berndt menar att en sådan plats som en kyrkogård växer fram över väldigt lång tid.
- Tekniskt sett är det inget problem att flytta. Det är bara gräva upp allt, sätta det i en kartong och flytta till nästa plats. Men en ny kyrkogård andas inte, den lever inte, säger Mathias Berndt.
Han berättar en historia om när han gjorde ett hembesök hos en döende man.
- Han undrade var han skulle begravas för att få ligga kvar. Vi frågade politiker och Vattenfall. Ingen visste. Hur ska jag svara en döende människa, frågar han sig.