Träffsäkert. Om jag måste välja ett enda ord så blir det träffsäkert. Och jag vet, det kanske låter lite småtråkigt och punchline-mässigt. Men jag vet inte hur jag bättre ska beskriva Klungans otroliga förmåga att vrida ett huvud, säga ett litet "ja" och bryta ut i en dans på precis rätt ställe. Shit, det här är så sjukt bra.
Det typiskt Klungska är bäst
Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter sattes först upp på Dansens hus i Stockholm. Och ja, dansen finns där. Både som klockrent koreograferat rörelsemönster och som mer rena danssekvenser. Och även om just detta är fantastiskt underhållande och på något sätt nyskapande, är det ändå det typiskt Klungska som är bäst. Som ÄR grejen. Känslan för ord, betoningar, dialekter, meningsuppbyggnader, ja, ni fattar. De är det närmaste språkgenier man kan komma. Eller så besitter de den fantastiska förmågan att verkligen lyssna och iaktta och därmed kunna göra alla dessa karaktärer så bra.
För även om Klungans karaktärer kan te sig rätt extrema vid en första anblick, är det egentligen precis tvärtom. Sven Björklunds finska tant finns! Och hon har precis den där osmickrande troskanten som syns genom byxan. För att inte tala om Mattias Franssons och Sven Björklunds polare med "felaktiga personligheter". Jag ser faktiskt de där killarna rätt ofta. Som liksom hamnat snett och saknar ett språk att uttrycka sig med. "Min kompis har sämst tendens" - mitt i prick!
Varenda tå åt rätt håll
Det är väl lite så, att Klungan spelar på människornas svagheter. Utan att vara taskiga. Man känner igen sig och ändå inte.
Allra bäst tycker jag nog att Mattias Fransson är. Varenda tå pekar åt rätt håll. Som släktenträdet-forskare, som Mikal Hjort i hund/fotdräkt och som Torsten Flink/Stefan Sundströmska morbror Sixten. Inte för att Sven Björklunds kvinnotolkning kommer långt efter. Eller stackaren som är hälften kentaur, hälften kadaver. Hahaha!
Men vad handlar det här om då? Förutom att det är en orgie i fantastiska karaktärer (och där många som sagt är kända ansikten från tidigare Klungan-projekt). Mja, man kan väl säga att Klungan bygger kök med tragikomisk underton. Med basen i köket som flyttas runt lite hit och lite dit, får vi ta del av familjekonflikter och det här underbara och samtidigt komplicerade med liv och död.