"Hon kommer inte att kunna få den livsnödvändiga vården i hemlandet", skriver hennes läkare och hänvisar till bland annat flera internationella medicinska tidskrifter och information från Läkare utan gränser.
"Att skicka tillbaka henne till Irak är att utsätta henne för överhängande risk för infektioner, dålig kvalitet i dialysvården... Hon kommer med all säkerhet att möta en för tidig död", intygar läkaren.
Jinan Al-Graiti, 44 år, kommer från Iraks huvudstad Bagdad. Hon och hennes man Hazim Al-Khazaali sökte asyl i Sverige den 19 november 2015. Irak var inte ett bra land att leva i, menar de båda, men skälet till deras flykt var i huvudsak Jinans hälsa.
– Om vi inte hade kommit till Sverige hade hon varit död nu, säger Hazim och tittar på sin fru.
Jinan blev sjuk i SLE, en så kallad autoimmun inflammationssjukdom, 2001. Sjukdomen leder till att immunförsvaret angriper den egna kroppen. Lederna, huden, blodet och njurarna blir inflammerade, men även nervsystemet, lungorna och hjärtat kan påverkas. När de beslutade sig för att lämna sitt land var Jinan i mycket dåligt skick. Förutom att hon inte fick alla mediciner och den behandling hon behövde plågades hon svårt av värmen i hemlandet.
Flykten i sig höll på att kosta Jinan livet. Hon får mediciner för att hämma immunförsvaret, något som görs för att minska symptomen av SLE. Men på grund av det är hon mycket infektionskänslig och under flykten drabbades hon av lunginflammation, orsakad av svamp.
Jinans njurar är i dag helt slut, hon har kronisk njursvikt i slutstadiet. Hon får dialysbehandling på Sunderby sjukhus tre gånger i veckan, 3,5 timme varje gång och får även mängder med olika mediciner. I hennes ena arm har två blodkärl sytts ihop för att skapa en så kallad AV-fistel. AV-fisteln gör det möjlig för henne att få dialysbehandling. Men i samband med en olyckshändelse fick hon en fraktur på den arm där fisteln sitter och den slutade fungera. Nyligen upptäcktes en inflammation i fisteln, något som i sin tur ökar risken för hjärtsvikt. Hennes läkare skriver i ett intyg som har skickats till Migrationsverket att Jinan vid två tillfällen har drabbats av allvarliga blödningar från fisteln och att en kärlkirurg kan komma att behöva operera den.
– Jag tänker på döden varje dag. Om jag måste åka till Irak så kommer jag att dö, säger hon.
Hazim tillägger att Jinan i så fall hellre dör här i Sverige, i Irak riskerar döden att bli än mer plågsam.
Enligt paret själv är det förenat med ren livsfara att genomgå dialysbehandling i deras hemland.
– På sjukhusen i Irak finns det bakterier överallt. Det finns medicin, men inte tillräckligt, förklarar en av Jinans vänner som har kommit på besök.
Jinan själv känner att beskedet från Migrationsöverdomstolen har tagit ifrån henne allt hopp.
Men Migrationsverket och senare även Migrationsdomstolen anser att Jinan och Hazim kan utvisas till Irak. Jinan har enligt Migrationsverket inte kunnat visa att vården i Irak är så mycket sämre att den kommer att leda till "en avsevärd förkortning av hennes livslängd". Migrationsdomstolen påpekar också att Jinan inte har lyckats visa att behandlingar för de komplikationer som hon har drabbats av efter Migrationsverkets beslut inte finns att få i Irak. Såväl dialys som njurtransplantation går att få i Bagdad, skriver Migrationsdomstolen.
– Min fru är en människa, hon måste bli behandlad som en människa. Vi lämnade vårt land för att hon skulle överleva, säger Hazim.