För trettio år sedan började han att intressera sig för pimpelfisket, en verksamhet som han verkligen har gått till botten med. Numera räknas han in som en av landets skickligaste och mest meriterade tävlingsfiskare, en man som verkligen inte lämnar något åt slumpen. Som lärare har han bidragit till att flera generationer barn har fått naturintresset, och pimpelfisket. som livslånga intressen, en mission som är värd all heder.
Hur kommer det sig att du har fått ett sådant intresse för pimpel- och tävlingsfisket?
- Egentligen är jag uppfödd med fiske som levebröd. Min far var yrkesfiskare/binäringsfiskare till det jordbruk som gav utkomst under min barn och uppväxtperiod. Fiske efter sik och strömming med fasta redskap startade fiskeintresset. Att det blev pimpelfiske får jag tacka de inbitna tävlingsfiskare som i mitten av 70 talet hjälpte mig in i detta fack. Utan deras hjälp hade jag inte lyckats så bra som jag har gjort. Vinsterna, eller topplaceringarna i tävlingarna har ju naturligtvis sporrat mig extra mycket. Men i slutänden är det ändå kamratskapet som har gett mest. Den sociala biten runt om tävlingarna har gett mig många nya bekantskaper som betyder mycket. Min sambo, samt barnen, har under många år varit med på många av de tävlingssjöar som besökts.
Var finns tjusningen i att tävlingsfiska? Vilka strategier finns?
- Det är ju själva tävlingsmomentet, val av område på sjön. När tävlingsområdena är stora gäller det att ?läsa? sjön. Redskapen varierar ju också beroende vilken sorts fisk som är på hugget just denna dag. Det varierar ju beroende på väder och vind. Fastän du kommer till samma sjö år efter år får du vara beredd på att fisken beter sig olika varje gång. Naturligtvis skaffar du dig en erfarenhet ju fler gånger du besökt en sjö. Sannolikheten att lyckas ökar allt eftersom du besöker sjön.
Behovet av olika beten är också stort. Att använda ?blodmask? är helt nödvändigt när fisket är trögt. Ibland måste du använda mormyshka för att överhuvudtaget få fisken att nappa. Däremot måste jag säga att de redskap jag använder finns att köpa på vilken fiskeshop som helst. Alltså inga hemliga grejer som inte går att få tag på annars. En isborr av bra kvalitet. Fem till tio pimpelspön betade på lite olika sätt. Pirkar som slår lite olika. Snabba pirkar vid intensivt fiske. Fladdrande pirkar vid trögare fiske. Silver, brons eller kopparfärgade beroende på vattnets färg. Korta tafsar vid intensivt fiske och lång tafs när fisket är trögare. Krokstorlekar mellan 12 och 18, sällan större eller mindre. Det är sådana kunskaper jag skaffat mig under åren.
Hur ser tävlingsfisket ut i Norrbottens län? Har intresset ökats genom åren?
- Liksom alla andra sporter är det svårt att rekrytera ungdomar. Vi ser samma fenomen inom jägarkåren också. Vi som utövar dessa intressen blir genomsnittligt äldre och äldre. Däremot har vi sedan 1984 då vi hade vårt första DM sett att på just denna tävling samma mängd tävlande infinner sig, men med stigande medelålder.
Finns det någon kritik mot tävlandet inom fisket?
- Självklart finns det kritiker mot tävlingsfiske. Samtidigt finns det de som ser just tävlingsfisket som den katalysator som får snittstorleken på abborre att bli större inom vissa vatten. Just de vatten som innehåller mycket, kanske för mycket, småabborrar gagnas av intensivt tävlingsfiske. Krokträsket i Överstbyn är ett sådant vatten. Medelvikten på de abborrar som fiskas har bevisligen blivit högre efter några år av tävlingsfiske.
Kan du nämna några minnesvärda tävlingar och vilka dina främsta meriter är?
- Det finns ju många att välja mellan. Men jag kan ta några.
Den första tävlingen blir i så fall Lansjärv i slutet av 80-talet. Lansjärv fiskas inom ett avgränsat område, så det gäller att ha tur. Tur hade jag den dagen. Tätt intill mig på isen satt en fiskare från Övertorneå. Plötsligt svor han till och sa att en stor fisk hade släppt från hans grejer. Snabbt bytte jag redskap från fiske med pirk till en ren mormyshka. Knappt en minut senare drogs nappindikatorn på mitt spö ner med kraft. Ett kort motryck från min sida indikerade på stor fisk. Samtidigt släppte jag ut et par meter lina för att jag skulle kunna hantera fisken. Tjockleken på linan var endast 0.10 mm och storleken på kroken 26. Fisken simmade ut långsamt. Efter ett par minuter hade jag fått den till hålet som var rensat från sörja. In i hålet kom en lake, men den la ut sin stjärt som stopp längst ner i hålet. Försiktigt lät jag fisken simma iväg en stund till. När jag fick in den i hålet igen nästa gång följde den med snällt. Jag smög ner handen och drog upp fisken. Den visade sig sedan väga 997 gram och är därmed den största fisk som överhuvudtaget dragits upp under Lansjärvsnappet. Dessutom räckte övrig småfisk till så att jag vann denna tävling, för övrigt en tävling jag vunnit tre gånger totalt. Dessutom har Hillevi, min sambo, vunnit där en gång.
Lulenappet i hamnen som Lions anordnade under 80 och 90 talet. Där rapporterade de över högtalare hur ställningen var. Denna tävling gick ut på att fånga flest fiskar. En av gångerna jag vann(1987) låg jag och Evert Åhl på samma antal fiskar under stor del av tävlingen. När det var 40 sekunder kvar av tävlingen nappade den sjuttonde fisken för mig. Det visade sig räcka till seger och förstapriset avnjöts i familjen närvaro med en resa till Kiel med båt från Göteborg.
Gällivarenappet i fjol. Segerfisken drog jag upp bara sekunderna innan slutskottet.
DM: Fem vinster har det blivit individuellt under åren.
Fiskar du även på sommaren?
Ja, harrfiske med flugspö har jag en speciell passion för. Tänk att sitta i en båt på en sjö och försöka få de försiktiga harrarna att ta på just min fluga. Det är både rogivande och spännande. Dessutom är ju fisken en verklig delikatess. Det blir endast torrflugefiske för mig. Min alldeles egen favorit för att få harrarna att nappa är flytande Muddler Minnow. Den har gett mig ett tjugotal harrar över ett kilot under åren.
Laxfiske prövar jag också på. Laxfiskeresan till Kolahalvön för tre år sedan finns fortfarande kvar som ett riktigt höjdarminne, med närkontakt av den ryska svartbjörnen vid strandkanten älven Varzuga.
Några önskemål inför framtiden?
Någon fiskeresa skulle sitta bra, kanske i kombination med sol. Sydafrika hägrar.
Hemsida: www.sportfiskeklubben.nu