Han är tredje generationens lantbrukare på gården i Kängsön, som ligger vackert, nära Råneälven.
Här drog Ivar Lindström igång på 1920-talet med en kviga och en häst, och lämnade sedan över till sonen Bertil, som lämnade över till sonen Curt.
– Jag blir den siste Lindström på gården. Jag kan inte riktigt beskriva hur det känns. Men inte är det positivt.
Curt Lindström har fyra barn, varav dottern Sofia driver ett lantbruk i Ängesbyn.
– Det kan hända att hon köper några kor av mig. Men jag kan inte lämna över något som inte går att driva. Ingen ska behöva jobba så här hårt med något som inte går runt.
Lindström har redan sålt drygt en tredjedel av sina 78 kor.
– Innan mitten av december ska det vara tyst här på gården. De jag sålt hittills har försvunnit till Västerbottens inland. Där kanske bönderna kan få lönsamhet. De ligger i ett annat stödområde och får 60 öre mer per liter mjölk.
I fyrkanten får bönderna i dag mellan 3,20 och 3,60 per liter.
– När jag drog igång 1988 låg avräkningspriset på 3,60. Det har alltså stått still sedan dess medan allt annat i samhället blivit dyrare. Priserna på foder och diesel ska vi inte ens prata om. Jag förstår inte hur det är möjligt.
Lindström menar att intresset för att köpa lokalproducerat är stort – men att handlarna bidrar till att mjölkpriset hålls nere.
– Jättarna, Coop, Ica, Willys, Lidl, de skulle kunna måna om första ledet och det lokala, och se till att råvaran ersätts bra. Men i stället tar de in egentillverkad mjölk som konkurrerar med oss. Samtidigt som de tjänar enkla pengar bara på att lasta mjölken på skrindor och dra ut dem i affären. Jag tror också att gemene man är villig att betala, säg 1,50 mer för en liter mjölk, om man vet att det är bra kvalitet. Jag har själv satt en stolthet i att producera mjölk och använda mig av så lite växtgifter och antibiotika som bara är möjligt. Och hur prioriteras det? Noll. Det känns inte bra.
Curt Lindström följer utvecklingen med bitterhet.
– Om någon för 20 år sedan sagt att Råne älvdal kommer att tömmas på bönder hade man tittat på honom som han kom från månen. Nu är det tomt på kor i Niemisel och i Prästholm, tomt i Böle, det finns en gård i Orrbyn, och i Vitådalen där det fanns fyra mjölkgårdar är det ingen kvar.
Lindströms gård är den sista i Råneå med kor. Totalt brukar man 124 hektar runt samhället – marker som gården fått EU-stöd för.
– Vi ska hålla efter marken så länge vi har åtagande men sedan kommer det växa igen. Det talas så fint om öppna landskap. Det ska vara vackert att titta på, men det får inte kosta någonting. Jag hoppas vid gud att någon vaknar någon gång.