På spaning efter fjällets Greta Garbo
Åren går men NSD-fisket består. För många med mig har tävlingen blivit en återkommande tradition med spännande fiskeupplevelser, vackra fiskar och eggande bilder. Glöm inte bort att anmäla dina fiskar och ha alltid kameran med dig.
Sportfisket bygger på spänning, fina miljöer och drömmar.FOTO: Gunnar Westrin
Foto: Gunnar Westrin.
Mitt råd är att därför att man först av allt bör läsa sitt vatten, kolla vaken, spana och fundera hur fisken möjligtvis vandrar i sjön eller i strömmen. Framför allt harren och rödingen har sina absolut givna rutter i sjön eller på selet.
Även om vi är utrustade med vadarbyxor (vadare) bör vi i det första skedet aldrig klampa direkt ut i vattnet, framför allt inte innan vi har fiskat av den närmaste stranden.
Största harren nära land
För några år sen gjorde min fiskekompis och jag en analys över var de största harrarna hade tagit. Vi kom fram till att de flesta fiskarna vi hade tagit en fluga mellan åtta till tolv meter från stranden, oberoende av art, vattentyp eller väder.
Mina absolut största harrar har huggit mycket när land. Harren på 2,5 kilo, som jag tog i en liten sjö på svenska Nordkalotten i augusti 1968 tog flugan fem meter från land och bamsen i Kaitumälven endast två meter framför mig, där jag satt på en sten. Vadningen tar du till som sista chans. Avslutningsvis om harren kan sägas att jag är övertygad om att våra största svenska harrar i dag finns i någon av våra fjällnära sjöar.
Krokodilfångst
Gäddan är en annan art som har blivit allt mer populär. Rovfisken har också fått en helt annan status än förr och äter vi inte gäddan så brukar de flesta få gå tillbaka, vara sig folk kallar krokodilerna för skräpfiskar eller ogräsfiskar. Ett hett tips så här års är att antingen söka gäddan i älvmynningarna eller högre upp i någon av vattendragens större sel. När vassen vuxit sig större brukar kustgäddan dra ut i havet, oftast tillsammans med de strömmingsstim som just har gästat vår nordliga arkipelag.
Rödingen är en underbar fisk som alltid har lockat mig till långvandringar. Den är inte lätt att lura, fjällets Greta Garbo som jag har kallat henne, blyg, skygg men vacker och eftersträvansvärd. Hos oss lever rödingen för det mesta i fjällsjöar, även om den ibland också kan finnas i angränsande jokkar.
De fiskarna brukar vi kalla bäckrödingar och får inte förväxlas med den nordamerikanska bäckrödingen, som är en egen art och inplanterad i vårt land.
Byt fluga
Många fiskar rödingen med så kallade långedrag från båt, en kedja av skedar typ spinnare med en maskkrok längst bak, mycket effektivt men alla gånger inte så roligt. Ett hett tips till er flugfiskare är att skifta flugor om rödingen är skygg, vilket den för det mesta är.
Naturligtvis är det spännande, ibland på gränsen till det tillåtna, att ligga på stranden och svinga pyttesmå flugor med alltför tunna tafsar mot de blyga vaken. Om de ignorerar flugan byt genast till nått större, gärna en streamer av modellen Mickey Finn. Då brukar det hända saker, eftersom rödingen vid viss ålder byter diet, blir en predator (rovfisk) och äter småfisk.
En sanning, som inte alltid går hem i alla läger är var i länet de största öringarna går. Svaret blir förmodligen att de finns i någon inplanteringssjö eller i våra stora kraftverksdammar. Genom åren har fångststatistiken visat att så är fallet. Fiskemetoderna skiftar från djupmete med levande agn, till skeddrag, wobblers eller laxflugor.
Störst går först
Laxen har den egenheten att de största oftast går först. Ett klassiskt exempel är min kompis Gunnar Svanljung från Soukolojärvi i Tornedalen, en inbiten laxfiskare med haspelspöet som redskap. Det intressanta med Gunnar är att han alltid har gjort sina beten själv, där "Svanljungs Demonspinnare" har gjort braksuccé i år. Eller vad sägs om en laxbaddare på hela 18 kilo, som han tog i Matkaskoski (Torneälven) redan den 1 juni klockan fem på morgonen. Två dagar innan jättehugget hade han fått en på tio kilo prick och en vecka senare tappade han en rekordbumling. Även den tog en "Demonspinnare".
Slutligen vill jag nämna abborren som något av NSD-fiskets "dark horse". Den gynnaren gillas av alla, oberoende av fiskeredskap och ålder och är utan tvekan vår populäraste sportfisk, därtill god till spis. När vassarna har vuxit upp kring våra älvars utlopp, finns stora möjligheter till stortag i själva djupfåran, där abborrstimmen drar vida omkring i jakten på mörtar och andra vitfiskar.
Westrins femton favoritflugor för fjällfisket
(Utan inbördes ordning)
Klinkhamer, Européa 12, Guldribbat haröra med guldskalle, Red Tag, Fjällåsländan, ÅBO-sländan, Westrinsländan, Bradshaws Fancy Variant, Jassid och Knottimitation från Tjuonajokk, Palles CdC-dagslända och Sveneric Loodh Sedge (Pastorn), Superpuppan, Mickey Finn och Streaking Caddis.
Sandåslandet
Sandåslandet norr om Kiruna är en klassiker för den som gillar harrfisket. Här finns en fiskecamp på Rostujávri (Råstojaure). Det är en känslig trakt varför man bör hålla noga koll på fiskereglerna. De flesta flyger från Kiruna men man kan också gå från Pulsujärvi.
Piteälven
Piteälven är det stenbemängda harrparadiset, framför allt trakterna uppströms från Moskosel. Aldrig kommer jag att glömma Heikka, Vuolvojaure, Arvasjokken, Vuolvojaure eller Muorsomjaure.
Kaitumälven
Kaitumälven är vår mest jungfruliga älv, aldrig ansatt eller exploaterad. Harren är stapelfisken men öringen har kommit allt mer, framför allt på trakterna uppströms från Lietikselet.
Råneälven
Råneälven missar jag aldrig, ett allroundbetonat fiskevatten med massor av fiskeställen, som Snasko- och Muorkaforsarna, fina gäddsel som Degerselet, Lassbyselet och Prästholmsselet. Harrströmmarna hittar du bland annat kring Niemisel, Prästholm och Råneå.
Tornedalen
Tornedalen ligger mig varmt om hjärtat. Här finns delar av ursprunget, ett mysigt konglomerat av små sjöar, fina jokkar och den vidunderliga Torneälven. Detta är landet man kan ta till sig, om inte annat för att hitta lugnet och harmonin.
Pajala
Pajala kommun är ett bra exempel på den skatt vi besitter, detta i en kommun med fem orörda älvar på sin karta, som Lainioälven, Muonioälven, Kalixälven, Tärendöälven och Torneälven.
Tips:
Som flugfiskare bör du ta med dig två rullar och inte enbart en rulle med två reservspolar.
Sätt aldrig upp ditt tält i en svacka eller i en grop, trots att det kan ge lä. Vid regn kommer vattnet in i tältet.
Om du fiskar med spinnare kan du med fördel knyta fast en fluga två dm framför spinnaren. Ta hem ryckvis. Godis för hungriga öringar.
Ha alltid med dig en liten burk (fotoburk) med salt i fiskevästen eller i byxfickan.
Om du fryser i sovsäcken, lägg torra kläder på sovsäcken i stället för att klä på dig.
Om du använder beckolja, Var nog med att tvätta dig om kvällarna, annars kan huden spricka, framför allt i ansiktet.
(Utan inbördes ordning)
Klinkhamer, Européa 12, Guldribbat haröra med guldskalle, Red Tag, Fjällåsländan, ÅBO-sländan, Westrinsländan, Bradshaws Fancy Variant, Jassid och Knottimitation från Tjuonajokk, Palles CdC-dagslända och Sveneric Loodh Sedge (Pastorn), Superpuppan, Mickey Finn och Streaking Caddis.
Sandåslandet
Sandåslandet norr om Kiruna är en klassiker för den som gillar harrfisket. Här finns en fiskecamp på Rostujávri (Råstojaure). Det är en känslig trakt varför man bör hålla noga koll på fiskereglerna. De flesta flyger från Kiruna men man kan också gå från Pulsujärvi.
Piteälven
Piteälven är det stenbemängda harrparadiset, framför allt trakterna uppströms från Moskosel. Aldrig kommer jag att glömma Heikka, Vuolvojaure, Arvasjokken, Vuolvojaure eller Muorsomjaure.
Kaitumälven
Kaitumälven är vår mest jungfruliga älv, aldrig ansatt eller exploaterad. Harren är stapelfisken men öringen har kommit allt mer, framför allt på trakterna uppströms från Lietikselet.
Råneälven
Råneälven missar jag aldrig, ett allroundbetonat fiskevatten med massor av fiskeställen, som Snasko- och Muorkaforsarna, fina gäddsel som Degerselet, Lassbyselet och Prästholmsselet. Harrströmmarna hittar du bland annat kring Niemisel, Prästholm och Råneå.
Tornedalen
Tornedalen ligger mig varmt om hjärtat. Här finns delar av ursprunget, ett mysigt konglomerat av små sjöar, fina jokkar och den vidunderliga Torneälven. Detta är landet man kan ta till sig, om inte annat för att hitta lugnet och harmonin.
Pajala
Pajala kommun är ett bra exempel på den skatt vi besitter, detta i en kommun med fem orörda älvar på sin karta, som Lainioälven, Muonioälven, Kalixälven, Tärendöälven och Torneälven.
Tips:
Som flugfiskare bör du ta med dig två rullar och inte enbart en rulle med två reservspolar.
Sätt aldrig upp ditt tält i en svacka eller i en grop, trots att det kan ge lä. Vid regn kommer vattnet in i tältet.
Om du fiskar med spinnare kan du med fördel knyta fast en fluga två dm framför spinnaren. Ta hem ryckvis. Godis för hungriga öringar.
Ha alltid med dig en liten burk (fotoburk) med salt i fiskevästen eller i byxfickan.
Om du fryser i sovsäcken, lägg torra kläder på sovsäcken i stället för att klä på dig.
Om du använder beckolja, Var nog med att tvätta dig om kvällarna, annars kan huden spricka, framför allt i ansiktet.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!