Personalen på OK/Q8 i Råneå har erfarenhet så det räcker och blir över. Eva Lindström började redan som 16-åring och hon är nu inne på sitt trettionionde år på samma arbetsplats. Storasyster Gunilla Lindström som i dag är säljchef är inte långt efter med sina 35 år. 
Lillasyster Anna-Karin Lindström är rookie med sina 13 år. 
– Jag trivs jättebra. Det enda jag kan ångra är väl att jag inte började här tidigare, säger Anna-Karin Lindström och ler. 
Britt-Louise Stenman har arbetat hela 42 år på OK/Q8. Hon inledde med att arbeta inne i Kalix men fick sedan en tjänst på den station som hon sedan har varit trogen i 35 år. 
Trots att hon arbetar med tre systrar har hon aldrig känt sig utanför. 
– Nej, aldrig. Hemma är de systrar. Här på jobbet är vi kollegor. Det är inte någon skillnad, säger hon.
Macken i byn är en naturlig samlingpunkt för i stort sett alla i bygden. I vanliga fall brukar det finnas ett bord med några stolar inne i butiken där kunderna kan sätta sig och äta eller ta en kopp kaffe. 
Och personalens fikarum är nästan lika mycket kundernas som de anställdas. 
– Det är viktigt att de som kommer hit ska känna sig välkomna, säger Eva Lindström. 
Plötsligt kommer politikern och Råneåprofilen Erland Nilsson från Böle in i butiken. Han har varit på ett möte i Luleå och Britt-Louise Stenman gör i ordning en mosbricka med kokta korvar och en rejäl klick gurkmajonäs. 
– Lindströmsjäntorna är så förknippade med den här arbetsplatsen. Jag tänkte precis när de skulle byta chef här att den kunskapen måste bara finnas i huset, säger Nilsson. 
Erland Nilsson ser till att förse sig ned några bestick och servetter. Sedan ber han vänligt om han kan få låna en stol i fikarummet för att äta.  
– Du ser, det går bra för OK nu, vi har mycket personal, säger Eva Lindström och skrattar med syfte på att alla fyra veteraner är där samtidigt med anledning av intervjun.  
I dag ser det inte ut så eftersom man har tvingats att gå ner i bemanning vilket leder till att det är mindre personal i tjänst samtidigt. 
Samtidigt som Erland Nilsson försvinner in i personalrummet handlar lastbilschauffören Mikael Karlqvist lite snus. 
– Det här stället är suveränt bra. Jag gillar affären överlag. Och personalen. Man känner sig välkommen när man går in här. Jag håller verkligen med om att det här är en av våra viktigaste mötesplatser, säger han.
Han stoppar ner snusdosan i fickan och fortsätter:   
– Det är många gånger som man åker hit tidigt på morgonen för att ta sig en kopp kaffe och sitta i fikarummet och bara surra. Det kan man ju inte göra i Luleå direkt. 
Eva Lindström som har tillbringat ett halvt liv på samma arbetsplats har sett bygdens barn växa upp. Hon träffar dagligen medelålders män och kvinnor som hon minns och känner från att de var riktigt små. 
– Det gör ju att man känner i stort sett alla, unga som gamla. Småttingar som man minns från att de var riktigt små och kanske kom in med mamma eller pappa med hopp om att få en glass, säger hon.
Genom det skapas också en familjär trygghet. 
- Vi vill verkligen möta de som kommer hit med värme. Nu håller vi bara andan och hoppas att pandemiäget snart ska ljusna. Jag längtar till att vi ska kunna ta ett steg framåt mot våra kunder istället för ett steg tillbaka. Det är ju så vi vill möta de som kommer hit, säger Gunilla Lindström.