Söndag den 28 maj 1995. Mors dag firas runt om i Sverige och våren spirar i Norrbotten. Det är en ljus dag. Vad folk inte vet vid dagens start är att den ska sluta mycket mörkt i Råne älvdal.
Det hela började som en spontan idé. Råneå vildmarksservice AB ville bjuda vänner och bekanta på en tur längs Råneälven. Det skulle bli en sorts provtur inför sommarsäsongen. Totalt drog 14 personer i väg, de flesta från byar i älvdalen. Gänget fördelade sig i två gummibåtar och startade färden i höjd med Mårdsel.
Planen var att åka ner via Grenholmsforsen till Holmsvattensel, Klingersel och ned mot Överstbyn och Gunnarsbyn. Men, efter bara tio minuters färd sker det som inte får hända. En av gummibåtarna välter runt efter att ha stött på en kraftig våg. Den andra båten, som kom efter, hann aldrig styra undan vilket gjorde att de två båtarna kolliderade och kantrade.
Totalt tumult uppstår. En älv är alltid mer eller mindre kall, men en vårdag i maj, mitt i allt smältvatten, är den riktigt kall. När den tragiska forsolyckan sker är vattnet fem grader. Det året hade det varit en sen och snabb snösmältning vilket gjorde vårfloden extra kraftig.
Sex av de totalt 14 tog sig iland för egen maskin efter att båtarna vält, resterande åtta dog i forsen. Färden som skulle få söndagen att glittra lite extra släckte istället åtta unga människors liv.
Räddningspersonal som givit sig ut i båtar drog upp kroppar som kom flytande gav all tänkbar hjälp, men det var redan för sent.
En som kom in lite senare i räddningsinsatsen den dagen var Peder Lindholm. Han jobbade på ambulansen men var ledig den söndag olyckan hände.
– Jag var ute med hojen och tog en sväng förbi stationen för att heja på kollegorna. Där var man i full gång med att tömma stationen.
Larmet inkom 13:40. Två ambulanser hade redan dragit i väg när Peder kom. Han ställde snabbt om från ledigt läge till arbetskläder och hoppade in i den tredje ambulansen som var av äldre modell och mest användes som extrabil. Sedan började den cirka tio mil långa turen upp till platsen där olyckan hänt.
– Det är frustrerande långt sådana gånger. Gunnarsbyns brandvärn var först på plats och de måste ha haft ett helvete.
En gård i Holmsvattensel blev uppsamlingsplats och det var där Peder och kollegan Urban Rönnqvist parkerade sin ambulans. De slängdes direkt in i arbetet.
– Vi hjälpte till uppe på land, tog emot både döda och överlevande. Jag kommer aldrig glömma blickarna på de som fortfarande var vid liv. De var helt paralyserade av rädsla, stirrade tomt rakt fram. Totalt chockade, det gick inte att nå dem.
Trycket utifrån runt platsen blev snabbt högt och Peder fick i uppgift att spärra av platsen.
– Jag minns hur sådana som ni, eller främst Aftonbladet och Expressen, tryckte på. Det är verkligen hemskt att man ska måsta fösa bort mediefolk. När vi lastade in de döda fotade de och slängde sig sedan i sina bilar för att förmodligen följa efter hela vägen till akuten. De ville fota bårarna med de döda på. Man blir riktigt jävla förbannad när man ser sånt.
På gården i Holmsvattensel bodde en kvinna som blev till stor hjälp i samordningen av olyckan.
– Du vet, det här var ju före mobilerna och hon var som tur var hemma så vi fick använda hennes telefon. Jag blev kvar till sent på kvällen, jag minns henne som mycket vänlig.
När vi åker upp till platsen för att prata om den svarta söndagen 1995 kommer vissa minnen än starkare tillbaka i Peder Lindholm.
– Det var en skrämmande tystnad här den där dagen. Hemsk, tryckande, obehaglig. Inga skrik, ingen panik, bara tyst.
Men den ekande tystnaden fanns inte nere vid älvkanten som ligger nedför en sluttning från gården.
– Det är svårt föreställa sig det dån som var här då. Nu är ju älven så stilla här. Mjuk och fridfull. Men då vet du, det var nå så hemskt vilka krafter som var i vårfloden. Helt fruktansvärt.
En fullt synlig ö tornar upp sig runt femton meter ut i älven. Den såg man enligt Peder inte det minsta av på olycksdagen i och med att älven var minst en meter högre än annars. Statens haverikommission konstaterar efter olyckan att den orsakades av bristfälliga förberedelser, främst rekognosceringen av sträckan och valet av utrustning för deltagarna.
I ett rättsligt efterspel dömdes arrangörerna i hovrätten till villkorlig dom och dagsböter för vållande till annans död.