På grusvägar några kilometer från Råneå ligger Andträsket, där ortsborna får sitt dricksvatten från. Det är ett 15-tal stugor runt sjön och den första tillhör 85-åriga Berit Johansson. Den varma sommaren har inte tagit kol på varken henne eller sonen Raymond Johansson, 62, som tagit tjänstledigt för att bo där ute med sin mamma.
– Jag vill absolut inte klaga på värmen med tanke på förra sommaren. Då eldade vi upp all ved i stugan. Det får vara hur varmt som helst, säger hon.
Här har hon varit varje sommar med sin make Ingvar Johansson sedan 1968 till och med 2016 då han gick bort efter flera år av lungproblem. Efter det har sonen funnits där för henne.
– Jag kan inte lämna henne ensam här och sen har hon inget körkort heller, säger Raymond Johansson.
Sedan Berit och Ingvar köpte tomten för 50 år sedan har de tillbringat så mycket tid som möjligt här. Tillsammans skapade de en drömlik plats.
– Först grävde han en matkällare där det bara hade varit sten. Sedan grävde han en djup brunn men den låg för långt bort för att vi skulle kunna få rinnande vatten via den så då grävde han en till. Jag vet inte hur han bar sig åt men det gjorde han, säger Berit Johansson.
Berit mötte Ingvar när hon var i 25-årsåldern en danskväll i hemorten Överkalix. De blev kära och flyttade till ett stort hus i centrala Råneå där de fick barnen Raymond och Camilla. Berit utbildade sig till undersköterska och började jobba på Klockarängens ålderdomshem. Maken arbetade som verkmästare vid snickeriet i F21:s flygvapen på Kallax flygplats. Så ofta de kunde åkte de till stugtomten där Ingvar och Raymond byggde stugan i flera etapper.
– Vi firade till och med jul här ett år, säger Berit.
Makens dammiga arbete fick tråkiga konsekvenser. Han fick problem att andas och det visade sig att han hade drabbats av lungfibros, vilket ledde till att han blev tvungen att bära syrgasmask under sex års tid.
– Han hade till och med syrgasmasken när han odlade potatis. Han var positiv och ville hänga med på allt, säger Berit.
När maken blev sämre kom Raymond ut till stugan oftare för att ta hand om sina föräldrar och allt det praktiska med stugan, berättar Berit.
– När något problem uppstod visste pappa hur vi skulle lösa det, nu får jag klura ut det själv, säger Raymond.
Cirka ett år innan Ingvar dog fick han lunginflammation som gjorde att lungfibrosen förvärrades. Berit minns tillbaka till en söndagsmorgon hemma i Råneå då hon hittade maken sittandes vid köksbordet med ena handen på bröstet.
– Jag trodde att han hade fått en hjärtattack och ringde ambulansen men det visade sig att han hade fått ett hål i lungan och sen levde han bara en månad till.
Beskedet var tungt för henne och sommaren därpå klarade hon inte av att bo ensam vid Andträsket. Hon gick omkring och tänkte på allt de hade byggt upp tillsammans. Hon målade och han snickrade.
– Det var så jobbigt att han inte fick vara kvar och njuta av allt. Men då tänkte jag också att jag måste sluta tänka så och fortsätta leva.
Eftersom Raymond tagit ledigt hela sommaren och inte heller har någon egen familj bor han ute i stugan med sin mamma med några avstick till lägenheten i Luleå då och då.
– Det är mycket som ska göras här. Jag klarar inte av att sköta gasolen i köket eller starta upp vattnet i början av sommaren, säger Berit Johansson.
– Var tredje dag vattnar han gräsmattan. Den hade inte varit så grön och fin annars.
Varannan dag kör han henne också till huset i Råneå så att hon ska få kolla posten och se till den 2000 kvadratmeter stora trädgården samt vattna sina växter och plantor.
– Den är onödigt stor men när jag och Ingvar flyttade dit ville vi ha ett stort hus med stor tomt för en hel familj.
Trädgårdslandet består av odlingar med alla möjliga grönsaker, örter och bär. Grönskan fortsätter i form av blommor av olika slag och färger som ramar in huset.
– Min mans stora intresse var potatisodling och grönsaker och jag skötte blommorna men numer måste jag göra allt. Jag tycker att det är roligt men jag orkar inte med allting.
Vid 62 års ålder tog Berit ut sin pension på grund av att hon fick problem med hjärtat och under elva år oroade hon sig för cancer i magen men läkarna gjorde ingenting förrän det hade blivit värre.
– På grund av min hjärtsvikt ville de inte göra något förrän sjunde försöket till operation.
De operarade bort en tredjedel av hennes matsäck och ersatte den med en tub. Sedan dess har hon inte kunnat äta några frukter eller grönsaker med skal på.
– Jag måste skala vindruvor och suga fruktköttet ur apelsiner.
I dag har hon en hjärtsviktspacemaker för hennes låga blodtryck som ger henne stötar var tredje hjärtslag.
Trots sin hjärtsvikt, artros i både höger axel och vänster knä samt operationen i magen är hon en aktiv kvinna. Förutom att ta hand om familjen och stugan representerar hon PRO i verksamhetskommittén för asylsökande i Råneå. Bland annat har de en second hand-butik där pengarna går till badkort för asylsökande kvinnor samt bekostar matlagning och svenskundervisning i asylverksamheten.
– Det är ju en del som händer. Man kan ju inte bara sitta ner och inte göra någonting om dagarna. Det är ju inte så mycket som rör sig här ute mer än djur och natur.
Den 20-årige katten Sigge ligger och svalkar sig på sängen inne i sovrummet. Det är lika varmt inne som det är utomhus i skuggan.
– Han har varit en innekatt som blivit en utekatt. Jag märker att han är stel när han går men jag vill inte ta bort honom för han kan fortfarande hoppa upp och sätta sig här.
Förutom Sigge är ljuspunkterna i Berits liv hennes familj med två barn, fem barnbarn och tre barnbarnsbarn som också brukar komma ut och besöka gammelmormor under sommaren.
– Det är väldigt roligt att få sköta om barnen och barnbarnsbarnen. De gillar att bada och fiska här när de är här men jag tycker inte om att fiska så Raymond får göra det med dem.
Det är nu tredje sommaren som Berit tillbringar här utan sin Ingvar och det går inte en lång stund innan hon pratar om honom igen. Han odlade det stora jordgubbslandet och han hade haft svaret på hur stor tomten är och var tomtgränsen går. Även om det är enklare för Berit att vara här ute än hemma i Råneå märks det på henne att hon tycker att det är jobbigt att lea utan sin stora kärlek och livspartner.
– Det man får göra då är att sysselsätta tankarna med annat som att lösa korsord eller lyssna på radio. Jag hade inte kunnat vara här om jag hade gett upp.