Han hoppar med lätthet över grinden till hagen. Den röda hinken är till brädden fylld med spannmål. Den grupp med får som befinner sig ett par hundra meter bort slutar upp med att beta. 67-årige Sakhi Youmard kallar på dem samtidigt som han skakar lite på hinken.
– Det här är deras godis, säger han vänligt.
Den lilla flocken kommer honom till mötes och den följer honom sedan in bland träden. Han sprider ut fodret och sätter därmed guldkant på tillvaron för sina fyrbenta vänner.
– Det är viktigt att vistas runt djuren. Jag vill att de ska vara trygga med människor, säger han.
Sedan fyller han näven med lite spannmål och ett av fåren mumsar i sig direkt ur handen.
Hans arbetsgivare låter honom nyttja den del av ladugården som inte används. En bit därifrån har han också ställt i ordning en utomhushall där fåren får tak över huvudet. Han visar hur han planerar att göra vindskydd i hallen med hjälp av halm och hö som packas mellan nät. Med små enkla medel och lite uppfinningsrikedom löser han det mesta.
– Här har jag gjort stolpar, säger han och lägger handen på stängslet.
Han har använt tunnare tryckimpregnerat spillvirke som han har fått från ett stort byggvaruhus. Mellan två sådana smala ribbor har han lagt stängslet. Sedan skruvar han ihop de två smala brädorna och vips har en stolpe tillverkats.
– Det här fungerar. Jag har ju inte mycket pengar men det går att hitta lösningar bara man tänker lite, säger han.
Han har byggt cirka 1 700 meter fårhage på det här sättet. Det handlar om cirka 400 meter stolpar – och han har gjort varje meter helt på egen hand.
– Det här är mitt liv. Jag tycker om det här. Jag tycker om att arbeta och vara nära djuren, säger han.
Han kommer ursprungligen från Afghanistan men han har bott i Råneå i 15 år nu. Sönerna Khan och Mattin är i dag vuxna. Sedan flera år tillbaka bor han och hustrun Maryam i ett hus i Råneå.
Varje morgon gör Sakhi Youmard resan upp till Sörgården. Det framgår tydligt att han har bra kontakt med djuren. Och de älskar honom nog lite extra mycket när han kommer med mat.
– Jamen vad har hänt här, säger han och sätter ifrån sig hinken.
Ett av de minsta bagglammen har fastnat med hornen i stängslet. Sakhi Youmard hjälper djuret att komma loss. Sedan blir det kram- och myskalas i hagen och det minsta lammet pockar hela tiden på uppmärksamhet.
– Det tycker om när man är nära och kliar. Det är fina djur. Men de blir också svartsjuka på varandra, säger han.
Knappt hinner han säga det innan det lilla svarta bagglammet stångar honom lätt i sidan. När inte det hjälper krafsar han lite med benet. Under hela rundturen följer en av huskatterna oss. När vi stannar gör den också en paus.
– Det här är inte min katt. Det är första gången som den följer med. Det får den gärna göra. Det är bra med katter. Det är också fina djur. Och de håller borta råttorna, säger han.
Att äga egna får har länge varit en dröm. Arbetsgivaren, lantbrukaren och vännen Eilif Hensvold från Smedsbyn har också stöttat och hjälpt honom på de sätt han har kunnat.
– Jag har fått bra hjälp. På många sätt. Det är jag tacksam för, säger Sakhi Youmard.
Nu har han sitt eget produktionsnummer och 32 friska fina gutefår. Ett par lamm har han slaktat och behållit som mat åt sig själv och familjen. Resten har fått leva.
– Det här är ju en dröm, att få ha egna får. Nu har jag det. Tackorna ska ge nya lamm. Det är det jag vill. Cirka femtio får är lagom.
Varför just gutefår?– De har en fantastisk fin ull. Jag har alltid tyckt om den rasen. De är vackra.
Du fortsätter att arbeta med djur trots att du är 67 år?– Jag tränar på gymmet i Råneå i stort sett varje dag. En gång i veckan springer jag också hit och sedan tillbaka. Jag försöker att hålla mig i form. Det är ju det här som är att leva. Djuren och arbetet här gör att jag mår bra. Det är aldrig tungt att åka till jobbet. Att bara sitta stilla är ingenting för mig.