Här är svaret på det slemmiga mysteriet

Olle Johanssons upptäckt av en slemmig massa vid Hovlössjön förra veckan förbryllade honom. Men efter artikeln i onsdagens tidning hörde läsare av sig till NSD för att tipsa om vad det kunde vara. Flera av dem gissade rätt och jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet, Lars-Åke Janzon, bekräftar.
- Det är utan tvekan en härmask, säger han.
Kärt kanske man inte skulle kalla fenomenet, men att det har många namn stämmer väl. Härmask, daggorm och luskung är de mest förekommande.
Ner i i jorden
Enligt Lars-Åke Janzon är härmasken en ovanlig syn. Han berättar att den består av en mängd larver av sorgmyggor, tvåvingefamiljen Sciaridae, som samlar sig till den märkliga formationen. Varför de gör så vet man inte. Efter hand som härmasken vandrar fram försvinner larverna ner i jorden för att förpuppa sig.
- Under mina tio år som jourhavande biolog är fyndet från Råneå det tredje. Den 17 juli i år fick jag en rapport, från Rinkaby i Småland, om en härmask, säger Lars-Åke Janzon.
Men flera norrbottningar har haft turen att få se företeelsen. Evy Isaksson stötte på en på 1940-talet i Bredåker i Boden.
- Vi såg en där vi höll på att bygga en ny väg. Sedan har jag sett en på 1990-talet vid sommarstugan i Krokvattnet. Det var små gråvita larver som sakta rörde sig framåt.
Skräckfyllt möte
Luskungen satte skräck i Kalixbon Sven Eklund som barn.
- Vi såg en på myren vid kohägnan. Jag var sju år och pappa sa till mig "den där bådar inte gott, nu blir det krig". Sedan dess har vi aldrig pratat om den. Jag blev rädd, men som tur var var jag inte med om något krig, säger den nu 72-årige Sven Eklund.
Ordet härmask kommer av namnets sammansättning. Här betyder "en stor organiserad mängd soldater".
- Härmaskar ansågs förmedla otur och kommande krig. Jämför namnet härfågel där "här" har samma etymologi som i detta fall, säger Lars-Åke Janzon.