Han har koll på klorna

Det är tidig förmiddag. En argsint regnskur har precis dragit över Råneå, men mellan molnen silar ljuset sakta fram. Älven är klädd i näckrosor och längs en flytbrygga ligger en liten roddbåt i gröngul plast. Gunnar Hägg kliver i båten och skopar ur ovädrets tårar. Det är dags att vittja årets första kräftburar.

Första buren: Nit. Agnen stirrar inifrån buren. Inte en enda kräfta. Andra mjärden: Jo då, det är ett gäng som krälat in.
- Det här är ganska bra, även om de är små. De ska vara tio centimeter från pannspetsen till stjärtspetsen för att det ska vara något att äta. Men min erfarenhet säger att det kommer att bli ett bra kräftår. Det har varit ganska jämnt de senaste åren, säger Gunnar Hägg.
Fiskat i 42 år
Gunnar Hägg har fiskat längs Råneälven i 42 år - han har haft tid på sig att hitta sina favoritställen.
- Uppåt älven vet jag platser där det år efter år finns fina kolonier med kräftor. Man kan få omkring 40 kräftor i en bur, det är riktigt bra, säger han och häller ut de alltför små kräftorna från dagens skörd.

Han minns hur ivriga kräftorna var det första året han fiskade.
- Då blev kräftburarna fulla och en hel del kräftor klättrade även utanpå burarana.
Första gången Gunnar Hägg smakade kräftor blev han fäst vid dess smak och sättet att äta dem på. Och när det efterfrågades någon som kunde hålla koll på kräftfisket i byn var han inte sen att tacka ja till att bli "kräftpolis".
Kollar fiskekort
- Eller "Kräpo", säger han och skrattar. Jag åker runt och kollar att folk har fiskekort och att de inte har för många burar. Vi vet att några har fiskat och sålt, vilket inte är tillåtet.

Men annars är det samma folk som fiskar längs älven. Det är en fin stämning, en riktig familjefest när alla sitter längs älven och eldar och fiskar.
"Kräpo" själv brukar inte hinna fiska så mycket när årets kräftfiske drar igång.
- Jag brukar hinna med att sätta ut burar ett par gånger per säsong. Det blir cirka fem, sex burar åt gången. Då jag tar upp omkring 140-150 kräftor sammanlagt.
Många faktorer
Både värmen, kylan och nederbörden påverkar hur kräftsäsongen blir.
- Är det högvatten eller ett rikt vattenflöde blir det svårare att hitta dem. En för varm sommar är sämre för fiskarna eftersom många kräftor fiskas upp för snabbt vilket gör att honorna riskerar att bli betydligt färre.
Vädret, pesten och tidpunkten - det finns flera anledningar kräftburarna inte blir lika fyllda som förr.
Råne älv är än så länge förskonad den så kallade kräftpesten. Men på flera håll i landet har sjukdomen gjort att flodkräftan försvunnit ur många älvar och sjöar. För att kompensera det har man i Sverige inplantera signalkräftor flera vattendrag.

- Men det är ingen bra idé. Signalkräftor och flodkräftor kan i och för sig leva tillsammans i kanske tio år. De kan para sig men det blir inga kräftyngel. Och så har signalkräftan har alltid med sig pest som den smittar flodkräftan med. Det här gör att flodkräftan minskar för varje år, säger kräftexperten Björn Tengelin.

Men varje år fiskas ändå ett tiotals ton flodkräftor upp, gissar Björn Tengelin. När de är omkring nio centimeter blir de könsmogna då behöver de ett tag på sig att reproducera sig, berättar han.
- Ibland behöver de två år på sig att reproducera sig. De blir gamla i norra Sverige, jag gissar att de som tas upp är omkring fem år gamla.
Bra att vänta
Björn Tengelin rekommenderar att man väntar en bit in i augusti, kanske till och med in i september innan man fiskar. Då har de hunnit växa till sig och fått hårda skal.
- De ömsar skal en gång om året och under den perioden håller de sig gömda i håligheter tills skalet är hårt. Det kan vara en anledning till att man inte får så många tidigare i augusti eller att de har för mjukt skal.