Tänk dig en värnplikt där du aldrig får chansen att mucka. Det har varit seriefigurerna 91:an och 87:ans verklighet i 85 år nu. Och få känner de här folkkära figurerna bättre än Jonny Nordlund i Råneå. I hela sitt yrkesverksamma liv har han tecknat och skrivit manus till den folkkära serieklassikern 91:an – och produktionen fortsätter alltjämt. I sitt arbetsrum i lägenheten i centrala Råneå växer nya avsnitt fram.
– De senaste åren har jag mest tecknat från färdiga manus. Det är också en utmaning, berättar han.
Den här dagen har han precis gjort färdigt ett avsnitt och han har också hållit fast vid samma arbetssätt som när han började.
Först börjar han med blyerts där han gör upp en disposition som inleds med att han skissar upp rutorna genom att börja med pratbubblorna.
– När jag arbetar så vet jag hur många sidor varje avsnitt får vara. Det gäller att hålla sig till det. Därför är det här ett praktiskt sätt att börja på, förklarar han.
Med största noggrannhet skriver han sedan ord för ord. När allt det är klart fortsätter han med själva tecknandet.
– Jag gör först allt färdigt i blyerts innan jag börjar med tusch, förklarar han.
Runt hans arbetsbord står bland annat ett par tuschflaskor och med jämna mellanrum fyller han på tusch i den gamla stålstiftspennan. Ett enda felstreck där och det blir en hel del extra jobb för att inte tvingas bli tvungen att kasta hela arket.
– Gör man fel här blir det svårt att sudda så det gäller att vara noggrann och att arbeta koncentrerat. Skulle olyckan vara framme kan man skrapa bort eller klistra över och teckna om, säger han.
Han är precis i färd med att gå ned till ICA i Råneå och posta två färska avsnitt.
– Här inne ligger nu det här 91:an–avsnittet som du precis har sett och också ett med Åsa–Nisse, säger han.
Det har blivit några sådana ”postningspromenader” genom åren. I dag har Jonny Nordlund gjort fler än 800 avsnitt och fler är på väg. Och allt började sommar 1984 när han bara var 16 år.
– Jag ägnade en hel sommar åt att göra ett sex sidor långt 91:an–avsnitt. Jag skickade in det och blev till sist antagen som tecknare för serien, säger han.
Senare under hösten hoppade han av skolan för att satsa på en karriär som serietecknare.
– Det var ju en chansning men det kändes rätt att prova, säger han.
Och har man 32 år i yrket som är det svårt att säga emot. Men 91:an som seriefigur är mycket äldre än så. 91:an skapades redan 1932 av tecknaren Rudolf Petersson. År 1956 fick Mandel Karlsson, som 91:an heter, sin egen tidning. I mitten av 50–talet kunde det gå rätt vilt till i serien och råkurr var inte helt ovanligt. 1960 började Nils Egerbrandt att teckna serien och sakta växte dagens omtänksamme, snälle och underfundiga 91:an fram. Egerbrandt slutade att teckna serien under 90–talet men ända fram till sin död 2005 gjorde han framsidan till julnumret.
– Jag hann ju med att träffa Nils Egerbrandt på de träffar vi brukade ha. Det var skoj att träffa honom och alla de andra, både tecknare och författare. Annars jobbar man ju för det mesta själv, säger Jonny.
I dag är det istället en rånebo som är äldst i tecknarhuset.
– Det känns ju lite märkligt och nästan lite skrämmande när man tänker på det men så är det. Det har blivit 32 år med det här. Det är jag och Gert Lozell som har jobbat längst av alla nu och Gert började 1987, två år efter mig, berättar Jonny.
Till hösten fyller tecknaren från Råneå 50 år och någon tanke att sluta teckna finns inte.
– Så länge läsarna vill ha den här serien så fortsätter jag gärna, säger han.
Karaktärer som överste Gyllenskalp, Elvira, Ceasar och major Morgonkröök har blivit lite som extra familjemedlemmar.
Hur mycket har man tillåtelse att ta ut svängarna när det gäller karaktärsdragen hos de olika figurerna?
– Man ska ju hålla sig till grunderna, inom vissa gränser. Morgonkröök skåpsuper fortfarande en hel del och doktorn förmanar honom. Och översten har ett hett temperament. Det får inte bli något snusk eller så, det hör ju inte riktigt hemma i serien. Man får bara anspela litegrann.
Vilken är din egen favoritfigur i 91:an?– Revär hör till favoriterna. Han har lite humör. Ibland ett fruktansvärt humör där han gapar så mössorna flyger. Han kan gå till handgripligheter också. Det händer alltid något när han är med.
Han är den enda av befälen som har ändrat grad i serien?– Han var väl korpral i början. Sedan blev han överfurir under 70–talet men i dag är han bara furir.
Finns det någon chans att furir Revär kan avancera till att bli löjtnant?– Nja, det är nog tveksamt. Han försöker väl göra karriär men det inträffar ju alltid saker som gör att han håller sig kvar på den nivå han är (skratt).
Hans sätt att leda, är det något du skulle vilja se hos dina egna chefer?– Näe. Kanske inte riktigt. Han är ju lite burdus. Översten var ju också lite mer grinig förut men han har blivit lite snällare med åren. Det kan man väl inte säga om Revär.
Vad tror du är hemligheten att 91:an och 87:an är två karaktärer som håller än i dag?– 87:an är ju den drivande typen som alltid ska hitta på grejer och 91:an måste hänga på. Det leder ju alltid en in i nya äventyr och upptåg. Ibland råkar de illa ut men ibland klarar de sig också. Inte alltför sällan faller 87:an på eget grepp.
Har du vävt in Norrbotten i serien någon gång?– Ja det har hänt. Överste Klaage fick smörj av några infödda norrlänningar som blev störda i samband med en övning. De hade inte sovit på flera dygn och så kom de och gjorde ett eldöverfall där. Det är väl tio år sedan.
Var hämtade du bilden till det?– Det är väl bland annat från egna lumparminnen. Jag gjorde den på A8 i Boden.
Vad krävs för att 91:an ska vara en serie som finns kvar om 30 år?– Litegrann måste han väl hänga med sin tid. Vi för ju inte moderniteter som mobiltelefoner och datorer och annat sådant där. Det är nog blandningen av gammalt och nytt som är vinnande.
Hur mycket tid lägger du på varje avsnitt?– Kring tre sidor i veckan blir det. I bästa fall.
Händer det att du tröttnar på någon karaktär?– Njae. Jag tycker det är ganska bra variation ändå. Och när man kan växla mellan två serier så får man jobba med Nisse och Klabbis och de andra också.
Ja, du tecknar även Åsa-Nisse sedan några år?– Det har jag gjort i fyra år nu. Det har hunnit bli 35 avsnitt där.
Och Sjökvisten bjuder på bröllopskonfekt?– Ja, det har väl förekommit. I någon episod i alla fall.
Är det fortfarande fröken Britta som han har ett gott öga till?– Det var väl kanske i ett avsnitt i alla fall. Annars har vi försökt att ta tillbaka Sjökvist som han var tidigare. Lite mer elak som hittar på grejor för att jävlas med Nisse. Lite mer gemensamt med Åsa-Nisse från 60-talet. Han blev kanske lite snällare under 80-talet och 90-talet när Gummesson (Gösta) tecknade honom men vi har försökt att ta tillbaka honom till den var innan.
Hur får du dina idéer?– Det vet jag inte. De bara kommer. Jag går eller springer varje dag och då händer det att det kommer lösningar som man inte hade sett tidigare.