Gunnel, 71, hoppar in om det behövs

Gunnel Engström är en av rätt många svenskar som väljer att fortsätta jobba efter passerad pensionsålder. Hon är inte anställd längre men hon hoppar in när det behövs och - när hon själv har lust.
- Det handlar om antingen extravak hos någon som är sjuk eller att jag är nattvakt i huset. Jag är nattmänniska så det passar mig utmärkt, säger hon.
Tacksamma gamla
Gunnel har alltid trivts med gamla. Hennes yrkesbana började 1957 på ett ålderdomshem i Råneå. I början på 1960-talet flyttade hon till det nyöppnade Västberga och de tio sista åren före pension arbetade hon på Forsbacka.
- Jag gick hemvårdarinneskola men föredrog att arbeta på ett och samma ställe istället för att gå mellan olika hem. När jag arbetade på Västberga fick jag gå en sjukvårdsbiträdeskurs på Bergnäset. Jag har haft mycket glädje av båda utbildningarna. Det är alltid bra med kunskap, säger hon.
Hon tycker att gamla människor är väldigt tacksamma. Det har varit belöningen snarare än lönen i kronor och ören.
Jobbiga scheman
Gunnel Engström slår fast att äldrevården är en oerhört viktig och fin uppgift.
- Men det är fortfarande ett låglöneyrke. Och tidigare var schemana väldigt jobbiga. När jag började arbetade jag ofta tre av fyra helger och ersättningen för storhelger var väldigt dålig, säger hon.
När Gunnel Engström började i yrket så var de gamla mycket piggare när de kom till boendena. I dag får de flesta hjälp att bo kvar i sina egna hem tills de blir så dåliga att det blir nödvändigt med en annan närhet till vården.
- Det var roligare förr när man kunde göra mer tillsammans med de gamla. Vi bakade i bagarstuga till exempel och gjorde utflykter och också lite längre resor. Nu orkar de gamla inte med så mycket och det finns inte heller samma tid.
- Å andra sidan håller boendena mycket bättre materiell standard nu med eget badrum, kokmöjligheter och annat. Tidigare fanns det bara små rum, små toaletter och gemensamma badrum att tillgå. På det första stället där jag jobbade var de många på varje rum.
- På det första stället tvättade vi kläderna själv också och hängde på tork på kallvindan, och vi knäskurade och fernissade golven! Det var också mycket tunga lyft innan de höj- och sänkbara sängarna och patientlyftarna kom, säger hon.
Många av de gamla i äldrevården i Råneå vet vem Gunnel Engström är. Det skapar trygghet.
- De ser att man vill dem väl och håller en i handen, säger Gunnel om de gamla som hon har skött genom åren.
Sigrid Wikström är en av "Gunnels gamla" och vi får komma med på ett besök hos henne. Sigrid blir glad och börjar berätta om gamla tider, om när hon var i sin krafts dagar och hade kvar sin älskade Einar.
På väggen i Sigrids lägenhet hänger ett fint fotografi på henne och Einar taget under en fisketur. Einar var yrkesfiskare och Sigrid älskade att följa med honom på fiskafänge.
Följde Einar
- Arbetet var vårt allt. Jag skötte mina föräldrar så länge de levde och jag arbetade på Konsum, som hemsamarit och som städerska. Sedan följde jag Einar på fiske. Han byggde alla sina båtar själv också. Han var duktig Einar, säger Sigrid Wikström kärleksfullt.
Gunnel Engström pysslar vant om Sigrid. Efter 43 års heltidsanställning i branschen vet hon att bemöta och sköta gamla på ett alltigenom professionellt sätt. Till det kommer den ovärderliga kärleken till gamla människor.
Om Forsbackas föreståndare Elisabeth Aspegren ringer och vill att Gunnel gör ett inhopp så gör hon det med glädje - om det passar in i hennes pensionärsschema.
Rår om dottern
Broderi, danser och resor inom PRO, friluftsliv och husvagnsliv upptar annars Gunnels tid som pensionär. Och hon och maken Bernt får rå om dottern Agneta som efter många år i Stockholm har flyttat till Luleå med den yngste av sina söner.
- Han har just fått körkort och lånade vår bil i helgen, säger Gunnel Engström med ett varmt leende.
Barnbarnen är hennes livs efterrätt.