Gunnar vaknade upp utan någon syn

Läget i dessa pandemitider är mörkt men Gunnar Johansson från Södra Prästholm vet vad det vill säga att vakna upp i ett riktigt mörker. Han drabbades av sjukdomen sarkoidos och den skapade ett successivt ökat tryck inne i höger öga. 
En morgon vaknade han upp i hemmet  utan att kunna se. 
- Det var bara mörkt när jag tittade ut. Jag blev livrädd. Ja, jag fick panik. Jag kunde inte se något och tårarna kom, berättar han. 
Trots upprepade operationer gick synen på de ena ögat inte att rädda. 
- Synnerven hade till sist fått ta för mycket stryk. Och det var ju mitt enda friska öga. Jag hade knappt ledsyn eftersom jag haft starr på det andra ögat i hela mitt liv, berättar han. 
Han är sedan länge en inbiten jägare och hösten brukar nästan alltid starta med sjöfågeljakt i Torneälven hos kompisen Eskil Lugnet den 20 augusti. I höstas var det inte att tänka på. 
- Jag kunde inte skjuta. Jag kunde inte köra bil. Jag kunde inte ens känna igen mina kamrater när jag mötte dem, berättar han.
Jakten och friluftslivet har följt honom genom hela livet. Han genomlevde nu sitt livs tyngsta höst. 
- Det här tror man ju aldrig ska drabba en själv. Då var det tur att jag har en fru som är positiv och som kan hjälpa mig att se ljust på saker, säger han och ser på sin fru som står intill honom. 
Under hösten fick han träffa en ögonläkare på Sunderbyns sjukhus. 
- Hon föreslog en operation på mitt vänstra öga som har varit skadat av starr hela livet. Jag hade ju knappt någon syn alls på det ögat men med ett specialglas som provades ut efter att jag blev helt blind på höger öga kunde jag ändå klara mig hjälpligt. Jag kunde till exempel se vad klockan var om jag höll den riktigt nära, säger han. 
Han blir tyst en stund innan han fortsätter: 
- Att ge sig in i en operation kort efter att jag hade genomgått flera operationer på det andra ögat som inte hade lyckats. Ja, det kändes tufft och väldigt osäkert. Jag var tveksam, säger han. 
Han åkte hem och funderade på saken – och tackade sedan ja. I november genomfördes operationen på universitetssjukhuset i Umeå. Resultatet fick honom att tappa hakan: 
- Operationen tog en kvart. När jag kom upp på rummet och gick in på toaletten vid spegeln fick jag nästan en chock. Jag tror aldrig att jag har sett mitt ansikte så klart någonsin. Och hur ful jag var, säger han och skrattar. 
Han var av naturliga skäl helt överlycklig. 
- Jamen det här hade jag inte kunnat drömma om. Aldrig någonsin. Att få tillbaka synen på det öga som de tidigare har förklarat inte skulle gå att få till. Och läkaren förklarade att hon aldrig hade kunnat tro om att resultatet skulle bli så enormt bra. Optikern som jag träffade sedan sa att det här var en solskenshistoria för det ska egentligen inte gå att få så bra syn som jag har fått, säger han. 
Och till hösten kan han ge sig ut i skogen och i fjällvärlden med ett gevär över axeln. Gin stannar upp vid husse och han stryker henne lätt på huvudet. 
- Ja, till hösten ska vi jaga tillsammans igen. Vi får väl se om jag kan lära om mig till vänsterskytt. Det lär hursomhelst bli en hel del skytteträning till sommaren, säger han. 
Sedan ler Gunnar Johansson med hela ansiktet. 
- Att det kunde bli den här vändningen. Det känns helt overkligt. Och jakten, ja den hade jag nästan räknat bort helt och hållet.