I ett mindre samhälle där man mer och mer umgås genom sociala medier försvinner de traditionella mötesplatserna där man kan träffa och prata med andra människor på riktigt. Den lilla matvarubutiken eller bensinstationen kan för många bli ett av få tillfällen där man kommer i kontakt med andra människor.
Då handlar tiden där inte bara om att komma därifrån med mjölk, havregryn och morötter.
– Jag träffar ju våra kunder och för mig kommer det naturligt. Det finns alltid någonting att prata om. Det är viktigt att kunna bjuda på något positivt, något vänligt, till alla som kommer in och handlar, säger Kristina Engström Kling.
Hon har suttit i kassan på Ica i Råneå i snart 30 år. Det hade varit intressant om det hade funnits ett räkneverk som mätte antalet leenden, vänliga ord och positiva samtal som har uppstått mellan henne och butikens kunder genom åren. Det handlar säkert om sjusiffriga belopp.
Eller. Vi räknar lite. 300 kundmöten om dagen och tre leenden och två vänliga ord i snitt per kund. Det blir 1 500 positiva signaler per dag. Arbetar man sedan 220 dagar om året i 27 år så är man uppe i 8 910 000 varma bemötanden.
– Oj! Ja, det är det verkligen. Jag har ett jobb som jag älskar så det där kan säkert stämma, säger hon och bjuder på ännu ett smajl.
Vi är nästan uppe i åtta siffror i slutsumman.
– Inte konstigt att man har fått rynkor runt ögonen då, säger hon skämtsamt.
Elisabeth Lindgren bor inne i själva Råneå och hon är en trogen kund i butiken.
– Kristina är en glad fågel. Man är nästan alltid glad när man lämnar affären så det är mycket hennes förtjänst att jag handlar just här, säger hon.
– Jag tror att ett vänligt bemötande betyder något. Att man ser varje människa, varje kund, som kommer till affären. Att jag ger lite av min tid samtidigt som jag får jobbet gjort med att slå in varor och sköta allt annat som följer med arbetet, säger Kristina Engström Kling.
Hur tänker du när du går till arbetet?– Jag har ju tur att ha ett jobb som jag trivs riktigt bra med. Jag har aldrig någon jobbångest eller sådant. Jag vet att när jag går hem har jag fått både skratta och gråta. Jag blir lätt rörd till tårar också. Trivs man och får de fina möten som jag får så är det inte svårt att le.
Har du några råd att ge till andra som funderar på det här yrkesvalet?– Jag har sagt till många yngre och till vikarier som vi har att det bara blir roligare med åren när man får en relation till de stamkunder som kommer till butiken. Då blir jobbet lite som att gå till affären och träffa mina kompisar. Det är så många bra möten under ett arbetspass.
Ni är några som har arbetat på samma arbetsplats i cirka 30 år. Hur kommer sig det tror du?– Det måste vara en bra arbetsplats när vi är på samma ställe. Och att vi och våra kroppar håller för det. Jag tror också att inställningen gör att det funkar.
Vilken roll tror du att inofficiella mötesplatsernas som livsmedelsbutiker och bensinstationer har när det gäller människors välmående på mindre platser?– Jag tror att de är viktigare än vi tror. I dag är det ett klick bort att handla en vara eller att köpa en tjänst. Det är jättesmidigt när man har möjlighet att göra det en tidig morgon eller en sen kväll. De här verkliga mötena mellan människor handlar om mer än att bara handla.
Samtidigt är du också aktiv på sociala medier och delar med dig av de små glädjeämnena i vardagen. Hur många av dina kunder har också blivit dina kompisar?– Många. Jag har inte nekat någon att följa mig. Det öppnar upp för fler saker att prata om så det ena utesluter inte det andra. Jag gillar sociala medier också.
Hur tänker du de dagar när du har en dålig dag men måste pallra dig till arbetet ändå?– Nog händer det. Men jag är nog lyckligt lottad för det är väldigt sällan som jag bär på den känslan. När jag hoppar i arbetskläderna är jag Ica-Kristina och då är jag här och nu på arbetet. Så jobbet kan istället hjälpa mig där.
När upplever du att ditt jobb är extra bra?– Jag tycker om när det är fullt upp. Jag trivs när jag har mycket att göra och när det är många kunder. När vi får prata och skratta. De gånger som man känner att man hinner med det samtidigt också.
Känner du dig som en glädjespridare?– Kan jag hjälpa och bjuda på något positivt så gör jag gärna det. Där försöker jag att aldrig snåla.