Kvavning har drabbat Råneträsket för tredje året av de senaste fyra. Det innebär att fisken i sjön drabbas av syrebrist och dör. Bilden tog Gunnar Westrin för knappt två veckor sedan.
– Det här har länge varit en fiskrik sjö med storvuxen abborre och det här gör mig väldigt, väldigt orolig, säger Gunnar Westrin, fiskeprofilen, naturkämpen och författaren.
Vi står vid stranden av den centralt belägna sjön tillsammans med Råneåborna John-Erik Sundqvist och hans son Fredrik Sundqvist. Isen ligger fortfarande tjock men vid stranden finns en kallkälla där vattnet är öppet.
Fredrik Sundqvist fångar en döende, liten abborre med handen.
Råneträsket, eller Rånträsket som är det officiella, är en del av Råneälvens vattensystem.
Här finns ett tiotal döda abborrar. För knappt två veckor sedan var här hundratals döda fiskar, men sedan dess har kråkor och andra djur haft kalas. Fredrik Sundqvist böjer sig ned och tar upp en liten abborre med handen.
– Den lever, men det är knappt, säger han.
Det kallas kvavning. Fisken dör av syrebrist. När isen släpper vid Råneträsket kommer sannolikt en omfattande fiskdöd att blottas.
– Visst hände det någon gång förr i tiden att sjön kvavade. En normal skogssjö kan kvava med 15-18 års mellanrum. Men nu är det tredje året av de senaste fyra som det sker. Då måste det ringa varningsklockor, säger John-Erik Sundqvist, som levt vid Råneträsket hela livet och nu gjort en anmälan till Luleå kommuns miljökontor.
Sjön tillhör Råneälvens vattensystem. Älven delar sig norr om centralorten, och en mindre gren rinner in i Råneträsket. Genomströmningen har blivit allt sämre genom åren.
– Nu på vintern när vattnet är lågt är det nog inget genomflöde alls. Däremot under vårfloden, säger Gunnar Westrin.
Råneåborna anser att kvavningen beror på att sjön är övergödd. Lantbruk och skogsbruk efter dalgången, med tillhörande kalhyggen och dikning, har gjort att gödsel under lång tid runnit ut i älven. Näringsämnena gör att växtligheten ökar. När växterna dör på vintern och förmultnar förbrukas syre som gör att fisken dör av syrebrist, eftersom vattnet inte syresätts under istäcket.
"Det här gör mig väldigt, väldigt orolig", säger Gunnar Westrin.
Råneälven brusar som förr, men under ytan har det skett stora förändringar i växtlighet och fiskbestånd, konstaterar Gunnar Westrin.
På hösten 2008 gjorde NSD reportage med Gunnar Westrin om hur miljön i Råneälven påverkats med ökad växtlighet som följd.
Gunnar Westrin berättar om en mindre, fiskrik sjö i Tornedalen.
– Skogsbolaget avverkade efter slänterna mot sjön och gödslade sedan. Gödslet rann rakt ned i sjön som började kvava. Nu är den helt död.
Råneälven är ett Natura 2000-område och betecknas som mycket värdefull. Westrin har följt älvens utveckling sedan han flyttade till samhället på 1970-talet.
– När jag kom hit lekte storsiken och harren både i norra och södra forsen mitt i byn. Ett fantastiskt skådespel, som nu är helt borta. Lekbottnarna är övervuxna.
Redan för 15 år sedan gjorde NSD reportage om Westrins oro, då han lyfte upp mängder av växter som täcker älvens botten likt en matta. Det handlar om hårslinga. Växtens omfattning är ett tecken på att miljön påverkats.
– Visst fanns det hårslinga i älven tidigare, men i normal omfattning. När jag flyttade hit var Råneälven som ett fjällvatten. Det som är så farligt med det här, är att det folk inte ser, det bryr de sig inte om. Men det här pågår under ytan och har pågått länge. Jag anser att myndigheterna snarast måste gå igenom alla källor till läckaget av gödsel uppströms och ta fram åtgärder, säger Gunnar Westrin.
Therese Linné, miljöinspektör vid Luleå kommun, bekräftar att kommunen har ett tillsynsärende för Råneträsket.
– Vi har inte hunnit vidta några åtgärder ännu. Det första som vi ska göra är att fastställa dödsorsaken på fisken. Sedan får vi göra en bedömning utifrån vad analysen visar.
Miljöinspektör Therese Linné samlade död fisk vid Råneträsket, efter att Råneåborna gjort anmälan.
Övergödningen håller på att förstöra både Råneälven och Råneträsket. Gunnar Westrin vill att myndigheterna ska gå till botten med problemet och kartlägga läckage av gödsel till älven.
John-Erik Sundqvist har levt hela sitt liv vid Råneträsket och sett sjöns förändring. "Det här är tredje året av de senaste fyra som det är kvavning", säger han.
Att en sjö drabbas av syrebrist under vintern kan vara något naturligt, påpekar Therese Linné.
Länsstyrelsen har mätt fosforhalten i Råneträsket. Under åren 2020–2022 var den 35, 25 respektive 35 mikrogram/liter. En mätning i Råneälven åren 2015–2017 gav ett snitt på 16 mikrogram fosfor/liter.
– Det kan ses som något förhöjda värden men inget anmärkningsvärt, säger Henrik Löfdahl, enhetschef för miljöanalys vid länsstyrelsen.
Länsstyrelsen anser att det inte är helt enkelt att slå fast vad som skett i Råneträsket. Påverkan från gödsling och dikning är sannolikt lägre nu än för 30-40 år sedan, men samtidigt kan näringsämnen finnas lagrade i sjösediment.
Liknande förändringar är ofta naturliga, men kan ha skyndats på av olika faktorer, som exempelvis en vinter med tidig isläggning och att genomströmningen upphört. Även milda vintrar, med regn och snösmältning, kan vara en faktor, uppger myndigheten.
– Det kan bidra med ökad belastning av näring och humus under den islagda perioden, då det egentligen ska vara noll ytavrinning till sjön, säger Henrik Löfdahl.