David Rasmusen och Kristin Öqvist och barnen älskar huset som de bor i.
I snart tio års tid har Kristin Öqvist och maken David Rasmusen bott i huset som byggdes 1820. Det har stora, höga fönster, och en takhöjd på hela 280 centimeter. Sedan de flyttade upp från Stockholm har de renoverat huset med varsamma händer, och med god hjälp av Kristins föräldrar.
Kristin Öqvist ser på huset som en berättelse med en egen historia där hon vill lägga till något, men utan att ta bort.
– Hela tanken är att behålla så mycket som möjligt. Att behålla planlösningen. Att låta huset få fortsätta att vara unikt, säger Kristin.
Både Kristin och Östen tycker att historien är spännande och intressant.
Kristin Öqvist kände en stor längtan hem till Råneå när hon blev mamma för första gången. Kort därefter blev huset som de bor i till salu - och då bytte de Stockholm mot Råneå.
Lilian har ett rum som tar in mycket ljus.
Dottern Lilian ser fram emot att få en ny säng i sitt fina rum.
Hon fortsätter:
– Jag vill ju bo här för alltid men någon gång kommer vi inte att göra det längre och då kommer någon annan. Och det skulle ju vara fantastiskt om det var så att de inte blåste ut allt utan att de bara la till någonting, säger hon.
Byggnaden har bland annat använts som gästgiveri och därefter har det under en period också funnits en affär där. Kristin är konstnär och på den övre våningen finns hennes ateljé. I övrigt är den delen av huset kallställd men där finns flera små rum och krypin.
När 12-årige Östen får i uppgift att räkna rummen tar han en tur runt i huset.
– Det är sex rum här nere. Och elva där uppe. Räknar jag med hall och två toaletter här nere blir det 21 rum, säger han.
I Kristin Öqvists ateljé har en gammal orginaltapet som fortfarande sitter kvar på en byggskiva häftats upp. Den sitter nu där som en annorlunda fondvägg.
En vy från Kristin Öqvists ateljé i husets övre våning. Ett porträtt där hon målar och på bilden till höger är det dottern Lilian som har målats av.
Bara tapeterna i huset är en berättelse för sig. Här har Kristin sparat ett lager som de hittade när de rev i en av väggarna.
Den som designade och byggde huset 1820 har inte gjort det lätt för sig. De kan man konstatera när man ser de halvmåneformade vindsfönstren som har huggits in med yxa i timret.
Ögat bjuds verkligen på en spännande upptäcktsfärd och det märks att Kristin älskar färg. Hela tiden dyker nya små detaljer och vackra saker upp.
– Vitrinskåpet är byggt av gamla fönster som min pappa har samlat på sig under många år. Och här på golvet låg det en korkmatta när vi flyttade in. Nu har vi tagit bort den. Golvet som ligger under är ju det ursprungliga golvet, säger Kristin och blickar mot golvplankorna där vissa är cirka 25 centimeter breda.
– Det här är också ett hus som är gjort för ullstrumpor. Det blåser och drar en hel del och extra mycket fram till att vi får skotta och isolera med snö runt fasaden, inflikar David.
För honom blev det en rätt stor omställning att flytta från centrala Stockholm upp till Råneå för tio år sedan, men i dag uppskattar han det lugnare tempot.
– Tempot och naturen. Efter somrarna när vi kom tillbaka till Stockholm så bodde vi i en ganska liten lägenhet. Östen ville ju bara ut. Han längtade ju ut i naturen så innan vi flyttade upp var det ju ett evigt sökande efter parker, berättar han.
– Och jag kände, han borde få leva mer så här. Och ha det hela tiden, inflikar Kristin.
Nu har Östen naturen runt husknuten. När Stockholm förs på tal säger han utan omsvep:
– Jag kommer aldrig att flytta dit. Över min döda kropp.
Sedan garvar alla lite åt hans rätt drastiska sätt att lägga fram saken.
– Jamen så är det ju, säger Östen med eftertryck.
Ett hus som också bjuder familjemedlemmarna på överraskningar.
- Jag har sett och hört saker som jag tycker är väldigt svårt att förklara, säger 12-årige Östen.
Huset som familjen bor i byggdes 1820.
Den övre våningen är full av små rum. Byggnaden användes en gång i tiden som ett gästgiveri.
Vackra tapeter och grönskande växter gör de vackra gamla fönstren sällskap.
Så här ser familjens vardagsrum ut.
Familjen ser ut att vara tillfreds med livet i Råneå. Och huset är i grunden en unik pärla men frågan är om det någonsin har varit lika vackert som det är i dag, sedan Kristin och David flyttade in.
– När huset blev till salu så sa mamma och pappas ”om det är någon gång ni ska flytta upp och skaffa hus så är det nu”. Och jag visste ju vilket hus det var och har alltid tyckt att det är jättefint. Jag har också en kärlek till gamla hus rent allmänt, säger Kristin.
Kristins pappa, Anders Öqvist, har som byggmästare ritat och genomfört en rad spännande husprojekt både i Råneå och Luleå.
– Hans hjälp har varit helt avgörande. Han har ju öga för hur saker bör göras så att det blir fint. Utan Anders hade det inte varit vad det är i dag, säger David.
Östen och lillasyster Lilian älskar huset.
– Ibland kan det gamla vara lite spännande. Jag har sett och hört saker som jag tycker är väldigt svårt att förklara, säger Östen.
Efter en kort paus fortsätter han:
– Jag såg en dam i spegeln på toaletten där. Och så hörde jag en flicka på vinden.
– Östen tror att han har hört och sett ett spöke, säger Lilian och skrattar.
Mamma Kristin säger på sitt lugna moderliga sätt att gamla hus låter. Det gör Östen uppspelt och kommentaren kommer blixtsnabbt:
– Jag visste inte att gamla hus låter som små flickor som säger hej.
Sedan skrattar alla.
Vissa kan konsten att slappna av samtidigt, som arbetet som i det här fallet är tvättning, utförs.
Här är Kristin och Davids sovrum.
Det här här vintrinskåpet har Kristins far Anders Öqvist tillverkat av gamla fönstrer som har sparats.
Jordkällaren är ett av många spännande rum i familjens 1800-talshus.
Huset från 1820 har renoverats med varsamma händer.
Huset har också varit med om en hel del. Och man önskar att byggnaden hade kunnat tala – och berätta.
– Det finns ju gamla liggare kvar från att det var gästgiveri. Och också en hel del från tiden när det var affär. Det sägs bland annat att Oskar II har bott här när han var på genomresa, berättar Kristin.
Östens rum är fullt med små grejor som han sparar på.
En hembakt bulle är aldrig fel.
På timmerväggen på väg ner till jordkällaren har ett tecken ristats in i en av stockarna. Det sägs ska bringa lycka.
Kulturhuset i Råneå byggdes 1820 och nu har familjen Öqvist-Rasmusen bott där i 10 år.