När syskonen Kunda bodde i Kongo var musiken och att sjunga i kyrkan en naturlig del av livet. Men någon sånggrupp var de inte. Det var när de kom till lilla Råneå som kvotflyktingar 2008 som de blev mer hänvisade att sjunga med varandra. Om de ville sjunga ”sin” musik vill säga. Deras sångartalang blev snabbt omtalad och de började få förfrågningar om att uppträda. På sätt bildades sånggruppen Syskonen Kunda. I lördags gav de för tredje gången konsert i Kulturens hus.
Med sina sammetslena och säkra röster framför de en svängig mix av sofistikerad afro-souljazz, afrogospel, a capella, rumba, salsa och till och med en americana. Det mesta är eget låtmaterial av Chloé och Claudine men också en del covers och traditionellt.
Att de tror på Gud gör de ingen hemlighet av men inte heller gör de stor sak av det vilket känns bra. Det är mer så att de mellan låtarna talar om fred, kärlek, hopp och tro och ”livets bergochdalbana”. De har en chosefri och naturlig framtoning på scenen. I bakgrunden ses ett enormt hjärta runt ett jordklot.
Stämsången är central i Syskonen Kundas musik. Men i kompbandet hörs Junior Kundas glittrande pigga gitarrspel, det som är så karakteristiskt för mycket afrikansk musik. I övrigt består kompbandet av duktiga musiker från länet, bland andra saxofonisten Gunilla Ask. De är hyfsat samspelta men det hörs att de afrikanska rytmerna är lite nytt för dem. De har potential att bli ännu tajtare som band och kanske förstärkas med fler rytminstrument.
Absoluta höjdpunkten på konserten är Kirk Franklin-gospeln ”My world needs you”. Låten har hela spannet från finstämt och sprött till bombastiskt. Här turas de om att sjunga solo och deras individuella röster när de ger allt är bara så mäktiga!
Mitt i allt det svängiga är det samtidigt så vackert att jag blir rörd. Och det blir jag många gånger under konserten.
Det skulle vara roligt att få se detta gäng på någon festivalscen där man kan dansa loss i sommarnatten.