Att man blir rörd till tårar i en kyrka är kanske inte så ovanligt. Men då handlar det om dop, begravning eller bröllop. I Råneå kyrka har det snörvlats av helt andra anledningar – men nu räknar man med att det problemet ska vara borta. Under våren har Råneå församling gjort en kraftansträngning för att örbättra inomhusmiljön i kyrkan eftersom några har reagerat på luften inne i kyrkan.
Den fjärrvärme som installerades 2007 har förmodligen påverkat miljön i krypgrunden och när man gick ned och kontrollerade krypgrunden under kyrkogolvet fann man en hel del sågspån och brädbitar som lämnats kvar där.
Församlingen valde att anlita en firma som precis har avslutat saneringsarbetet.
Under saneringen gjordes också andra fynd.
– Det var en hel del bendelar som byggarbetarna stötte på. Ena dagen kunde det vara ett käkben och nästa ett lårben, berättar Jens Norberg som arbetar som kyrkovaktmästare.
Människor hade med andra ord begravits där under och det fick den tillförordnade kyrkoherden Lena Malm att dyka ned lite djupare i historien.
Inne på pastorsexpeditionen fann hon boken Råneå Socken 1654-1954 som gavs ut vid församlingens 300-årsjubileum. Hon började läsa den och hittade levnadsberättelser om de kyrkoherdar, komministrar och klockare som verkat i socknen.
– Under de första hundra åren av församlingens historia begravdes några av församlingens präster under korgolvet, berättar hon och namnger bland annat Johan Hapstadius (1604-1670).
Det tog inte lång stund innan Lena Malm själv var nere i krypgrunden och kollade.
– Det var intressant men bitvis väldigt trångt. Där det är gott om utrymme kan man krypa på alla fyra men på många platser måste man åla sig fram, säger hon.
Bor det en äventyrare i dig?
– Nä, men jag är nyfiken. Jag är nog mer nyfiken än jag är en äventyrare. Sedan var det ju ett viktigt jobb som saneringsfirman utförde och som kostat församlingen en hel del pengar, därför ville jag också få en uppfattning om hur det blev utfört så jag kan berätta till människor när de undrar.
Nu har hon skrivit en artikel om det i Råneå församlingsblad och där berättar hon bland annat att det en gång i tiden var relativt vanligt att begrava kyrkans trotjänare inne i kyrkan – eller i nära anslutning till den.
– Och så sent som 1931 begravdes ärkebiskop Nathan Söderblom inne i Uppsala domkyrka och jag tror också att hans hustru begravdes bredvid honom, säger hon.
I dag är allt material som dragit till sig fukt borttaget och en fuktspärr bestående av åldersbeständig plast har sedan lagts ut som ett täcke över jordlagret som ligger under kyrkgolvet.
– Nu hoppas och tror vi att miljön i kyrkan är förbättrad och välkomnar alla som vill komma till våra gudstjänster och konserter, säger hon.
Det som började som började som en sanering ledde i slutändan också till att du gjorde en spännande resa i historien?
– Ja, verkligen. Att känna sin egen och sin församlings historia gör att man får perspektiv på sig själv som människa när man ser hur tiderna har förändrats. Det är ju intressant. I dag är vi kyrka på ett annat sätt än vi var på 1600-talet när gamla St Pers kapell byggdes eller på 1800-talet när den nuvarande kyrkan byggdes
Och skelettdelarna av dina gamla kollegor?
– Vi har varit nere och placerat tillbaka allt under koret och platsen har markerats med ett litet kors för att tydliggöra att det också är gravplats under kyrkan.
Kommer du att bli den som fortsätter att skriva Råneå församlings historia?
– Näe. Det har visserligen varit intressant men jag är bara tillförordnad kyrkoherde så jag känner inte att jag har det på mina axlar.