Det är nästan på dagen sex år sedan Mikael och Jenny Eriksson lämnade Hertsön i Luleå för en stor norrbottensgård mitt i centrala Råneå.
De var på en rad olika visningar både i Luleå och på andra platser och de hade bland annat Boden som ett annat alternativ. Sedan upptäckte Jenny det hus som de nu bor i på Hemnet och hon fastnade för det på en gång.
– Men Micke sa aldrig i livet, Råneå kan vi inte bo i, säger hon och skrattar.
Sedan gick det ett par månader och då hade familjen hunnit börja leka med tanken att flytta tillbaka till Gällivare där båda har sina rötter. Men då såg Jenny att huset fortfarande var osålt och den här gången åkte hon dit tillsammans med de tre äldsta barnen.
– Jag hade ju inte varit i Råneå och först körde vi bara runt för att se ”hur ser det ut, var ligger skolan och dagis och affärer och sånt”. Och vi kände på en gång att allt var jättebra för allt var så samlat och allt fanns för oss, säger hon.
Övriga familjens positivism smittade till sist av sig och när Mikael Eriksson fick upp ögonen för Råneå brottarklubb kändes en flytt mer naturlig.
– En bra brottarklubb var ett måste. Utan den hade jag aldrig flyttat hit, så är det. Det är viktigt, säger han.
Och brottarklubben tog emot honom med öppna armar eftersom han hade brottats aktivt själv och också varit verksam som tränare.
– Sen blev det ju så att när jag kom hit själv så vände det och huset fastnade jag för omedelbart. Jag kände bara att ”här vill jag bo”, säger han.
– När vi kom hit så sa vi båda till varandra att ”kan vi få bo i det här huset så måste vi bara göra det”, säger Jenny.
Sex veckor senare flyttade de in. När de börja lyfta fram saker som de gillar med Råneå går det knappt att få ett stopp.
Deras energi och entusiasm smittar av sig.
– Det jag tycker utmärker byn är den framåtanda i allting. Det händer ju saker. Vi har fått ny konstgräsplan och vi har fått ny brottarlokal där det även finns en stor danssal som används flitigt, säger han.
– Och utebadet som byggdes här nyligen, det är jättelyxigt. Vi brukar då dit med barnen och bada nästan varje dag om somrarna och ibland blir det till och med två gånger om dagen, säger hon.
Deras hus ligger på Holmen i Rånbyn och från ytterdörren har de bara hundra meter ned till älven. Mikael har tillbringat åtskilliga timmar vid älvstranden med fiskespöet i hand. Jenny däremot är inte alls intresserad av fiske men hon fascineras av att bo så nära en outbyggd levande älv.
– Jag tycker det är jätteviktigt att ha en vacker miljö omkring sig. När jag går till jobbet till bussen varje morgon och passerar älven hinner jag tänka på hur den har förändrats sedan senast. Det är nästan lite som meditation. Det ser olika ut alla dagar men det är alltid vackert. När jag kliver av bussen så finns det en busshållplats som ligger närmare men jag kliver av uppe i byn så jag ska få passera bron och se allting, säger hon.
Är det något ni saknar från Luleå?
– Det ska möjligtvis vara för de äldsta barnen att det är lättare där att hitta på spontanaktiviteter som att gå på bio. Det är väldigt svårt när bussarna inte går så sent så det blir lite mer skjutsa.